Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frösslind, Christina Elisabeth - Fundin, Wilhelmina - Fürstenhoff, Emma eller Emilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
theatern från den tiden höja henne till skyarne
genom de amplaste loford. Såsom ett barn såg
hon ut, denna lilla Frösslind, så späd, så fin, så
utomordentligt graciös, och detta utseende, denna
ungdomlighet, denna osökta gratie bibehöll hon
ännu i en temligen framskriden ålder, hvarjemte
hon under hela sin långa konstnärsbana fortfor
att vara den theaterbesökande publikens gunstling.
Ändtligen 1813 blef den redan så frejdade
eleven aktris och gifte sig samma år med
skådespelaren Lindström. Under en längre följd af
år var detta äktenskap ganska lyckligt och det
afhördes ej annat, än att de båda makarne lefde
väl och enigt tillsammans.
Men den stilla familjelyckan försvann slutligen.
Der blef köld, misstankar, osämja och
slutligen skiljsmessa. Detta störde dock på
intet sätt deras förhållande till scenen. Lindström
fortfor att spela och så gjorde äfven hans f. d.
maka, dock endast med förändradt namn: hon
kallade sig nu fru Frösslind. Detta sitt
återupptagna fadersnamn bibehöll hon intill sin död, och
då det var endast en jemförelsevis kort tid, som
hon burit namnet Lindström, är det under det
af Frösslind hon är i minnets Pantheon upptagen.
I trettio ett år hade fru Frösslind tjenat vid
vår stockholmska scen, der hon utgjort en bland
de förnämsta prydnaderna, då hon 1844 tog afsked
och drog sig undan till privatlifvet, endast
femtioett år gammal. – Hon dog i Götheborg
d. 24 Okt. 1861.
Fundin, Wilhelmina, född d. 12 Juli 1819,
blef anställd såsom elev vid Kongl, theatern 1833,
samt ingick såsom sångerska på aktris-stat 1841,
efter att, såsom elev, hafva uppträdt i Isabellas
roll i Robert af Normandie m. fl. – Hon har
sedan oafbrutet varit engagerad vid Kongl. theatern
och under denna tid uppträdt i många roller,
såsom Hälften hvar, Kronjuvelerna, Hvita frun
på slottet Avenel (i alla tre fruntimmerspartierna,
ett efter annat); vidare såsom Anna i Friskytten,
Nattens drottning i Trollflöjten, Zerlina i Don Juan
samt Elvira i samma opera – och för öfrigt i
en mängd andra större roller.
Mamsell Fundin, ett utmärkt älskvärdt och
aktningsvärdt fruntimmer, har städse inom
scenen varit en af dessa stödjepelare, som man ej
kunnat undvara, men som aldrig gjort något egentligt
buller af sig. – Vi mena här med buller icke
hennes vackra och klangfulla röst, ty den har,
såsom ofvan synes, varit vid alla upptänkliga
tillfällen tagen i anspråk; vi mena blott, att
mamsell Fundin aldrig räknats bland de första och
dock det oaktadt varit en bland dem, som det
varit svårast att undvara. – Hon har, utom på
scenen, äfven uppträdt på åtskilliga konserter.
Fürstenhoff, Emma eller Emilia, ty hon kallas
ömsom båda namnen – är född i Stockholm
1802. Hennes far var poeten, kongl. sekreteraren
Carl Lindegren, och modern hans af honom
så mycket besjungna maka, född Silfversvärd.
Om någonsin en roman spelats i det verkliga
lifvet, så var det visserligen den, som Carl
Lindegren och Sofia Silfversvärd spelade och som,
just genom de visor han skref och som i hast
blefvo så populära, att de sjöngos i hvarje koja,
så väl som i hvarje grann våning, af hvarje
traspojke på gatan, så väl som af hvarje fin dam i
salongen, blef så allmän och väckte ett sådant
uppseende. Ty när de älskande ändtligen, efter
mycken kamp mot en mängd hinder och
vedervärdigheter, blefvo makar, så infann sig
Asmodæus, som störde deras sällhet, så att de snart
blefvo skiljda, åtminstone till säng och säte, som
det kallas. Det var då han skref den bekanta
visan: "Suckar, tårar, böner, knäfall, ånger",
jemte många andra dylika i samma stil och i
samma ämne, anklagande sin sköna maka för
hårdhet och oförsonlighet. De hade emellertid
tvänne döttrar, den yngre, Clara, död i spädaste
barndomen. – Den förstfödda, som i faderns
verser ömsom benämnes Emma, ömsom Milla,
var endast några år gammal, då fadern dog. Hon
blef en vacker, ståtlig och talangfull flicka, som
vid några och tjugo år gifte sig med kamreraren
Fürstenhoff. För att bereda sig mera förtjenst
på sin utmärkta färdighet att göra artificiella
blommor, hvaruti hon i Sverige ansågs som den
förnämsta, bosatte hon sig i Paris, der hon ännu
är boende, medan hennes man och deras son
beständigt hafva vistats i Stockholm. Den
företagsamma frun hade redan som ung börjat
förfärdiga blommor af vax, hvilka, exponerade för
Stockholms allmänhet, väckte allmän beundran.
För att vidare fullända sig i sin vackra konst,
dels ock för att föryttra dess alster, reste fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
