Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunhild, drottning på Borgholms slott - Gunhild. En sköldmö, eller sjelfrådande, oförmäld, drottning - Gunhild hette konung Anund Jakobs gemål - Gunolfsdotter, Märtha - Gustafsdotter, Brita - Gustafsdotter, Gertrud och Karin - Gustafsdotter, Margaretha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otrohet att släppa fångarne. – Förgäfves svor
Elav vid Gud och helgon på sin oskuld. Han blef
genom drottningens anstiftelse insatt i en
spiktunna, bespänd med tvänne otämda fålar, och
sålunda körd öfver borgens och stadens gator,
tilldess spiktunnan vid Köpings klint gick
sönder och herr Elav stötte sitt hufvud mot en
klippa; der sprang upp en klar källa. På
Kapelludden stannade hästarne; men öfver den
oskyldiges graf brann ett klart ljus hvar natt. Så
säges i Elavs visa:
Det kommo de sjömän seglande der fram:
Så fingo de se, hvar ett klart ljus det brann.
"Visst är der mördad en sanner Guds man,
Thy villje vi offra en gryta af malm."
Då blef herr Elav kallad helig, och ett
kapell byggdes, som kallades Sanct Elavi Kapell,
deraf ännu grundmurarne synas.
Gunhild. En sköldmö, eller sjelfrådande,
oförmäld, drottning med namnet Gunhild säges hafva
bott på Korsholm, i Foss socken af Bohuslän.
– Sagorna förtälja om henne någonting, som är
nästan lika med sägnen om Polykrates och hans
ring. – Äfven drottning Gunhild säges hafva
kastat i hafvet en guldring af högt värde, under
yttrande, att lika omöjligt som det var, att hon
någonsin kunde återfå denna ring, lika omöjligt
var det, att hon någonsin kunde bli olycklig.
Men den syndigt öfvermodiga blef slagen
med häpnad, då, dagen efter ringens bortkastande,
man kom och återgaf henne klenoden, berättande
att den blifvit funnen i magen på en fångad fisk.
Gunhild försjönk härvid i djupa betraktelser. –
Månne väl den långarmade olyckan, som dock
någon gång hinner äfven de högst uppsatte,
äfven skulle kunna nå henne, den rika och
mäktiga, hvilken, omgärdad af sin jordiska
herrlighet, hittills ansett sig så oåtkomlig?
Snart kom en konung, vid namn Asmund,
och angrep Gunhild i hennes rike, eller område,
hur det skall benämnas. Såsom sköldmö
försvarade hon sig tappert, men stupade dock snart
för motståndarens svärd och dog först efter
långvariga plågor af de sår hon erhållit.
Bönderna i Foss hämnades henne på kung
Asmund, som säges hafva blifvit dräpen nära
den platsen, der Foss kyrka nu står. –
Gunhilds graf vid hafsstranden har visats ända till
sednare tider, då den blifvit förstörd af högbrytare
eller sådana, som, letande efter gamla
minnesmärken, gräfva sig djupt ner i jorden, för att
göra fynd och anställa forskningar angående det
förflutna. – En guldring, som blifvit hittad i
nämnde graf, påstås – ehuru otroligt nog –
hafva blifvit åter ditlagd, emedan det spökade
så förfärligt efter dess borttagande, att hela
trakten oroades deraf, alltifrån mörkningen och
framemot morgnarne. – Sedan, då fyndet blifvit lagdt
tillbaka, har allt åter varit stilla. – Ingen plär
dock stoppa dyrbara fynd tillbaka i jorden.
Gunhild hette konung Anund Jakobs gemål.
I detta äktenskap föddes tvänne döttrar, hvaraf
den ena hette Guta, som blef drottning i
Danmark och gift med Sven Ulfsson. Den andra
dotterns namn har historien ej bevarat, men så
mycket vet man, att hon blef gift med konung
Stenkil och således stammoder för Stenkilska
ätten i Sverige.
Gunolfsdotter, Märtha, skänkte år 1410 ett
gods vid namn Olsböle, beläget i Ljungby socken
af Kalmare län, till nunneklostret i Kalmar,
såsom det hette: "Till själarykt för henne sjelf och
hennes aflidne make, riddar Erland Knutsson."
Gustafsdotter, Brita, en bondhustru i
Höglyckan i Östergöthland, väckte omkring 1818–19
någon uppmärksamhet genom sina s. k.
uppenbarelser och försäkringar om Bottnaryds källas
undergörande kraft. Denna vidskepelse
fördunstade likväl snart åter.
Gustafsdotter, Gertrud och Karin, samt
brodern Lorentz, skänkte 1431 sitt mödernearfgods
i Norunda härad till Sko nunnekloster, på det
de skulle få "lott af allt det goda, som gjordes
i klostret natt och dag".
Gustafsdotter, Margaretha, af någon bland de
förnämligare adliga ätterna inom Sverige under
fordomtimma, ehuru slägtnamnet har i historien
blifvit utelemnadt, var egentligen den som
grundlade Johannes Döparens Kloster i Kalmar. Hon
skänkte år 1289 flera egendomar till
byggnadsfond åt nämnda heliga stiftelse, och gaf
ytterligare, 10 år derefter, flera gods till samma
kloster och i samma ändamål. När det nu
ändtligen var färdigt, ingick jungfru Margaretha sjelf
1324 i klostret, som var af Dominikanerorden,
och blef dess första priorinna. – Hennes syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
