Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmqvist, Johanna, född Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familjmedlemmarne. Likaså fru Malmqvists ogifta syster,
som åtagit sig "Märthas bekymmer".
Husfadern, först kantor, sedermera klockare
i Slottsförsamlingen i Stockholm, gjorde första
steget till diakoniss-inrättningen, som sedermera
tillvuxit i betydande proportioner, och
hufvudsakligast är märkvärdig för den esprit som inom
densamma råder, och hvarigenom adepterna
utgöra detsamma som deras namnsystrar i de
katholska länderna. En stor mängd olyckliga sjuka
hafva genom dessa svenska diakonissor fått den
kärleksrikaste vård, och derigenom lindring i
deras olycka. Flera försökte sig under danska
kriget, såsom vårdarinnor åt de sårade. Härvid
emottogos de först med någon tvekan, men
erkändes snart såsom förtjenta af den varmaste
tacksamhet för det nit och de uppoffringar, som
äro oskiljaktiga från dylik verksamhet.
Första anledningen till institutionen gafs af
en friherre Creutz, som önskade i Sverige se
utfördt, hvad man hade i Kaiserswerth. Han vände
sig först till fru Malmqvist, som likväl icke
genast vågade åtaga sig utförandet; men flera utaf
hennes relationer ville icke släppa idéen. Ibland
dem som yrkade på utförandet voro
expeditionssekreteraren Carlheim Gyllensköld,
grosshandlaren Kejser och baron Posse (densamme som
redigerade tidningen Wäktaren). Under tiden
organiserade fru Malmqvist en Sy-förening, der
man köpte upp linne- och bomullsväf samt deraf
tillverkade beklädnadspersedlar. Ledamöterna i
denna förening voro till en början endast fem.
Antalet växte sedan till öfver 100. Under
fortsatt verksamhet i tre år hade man en behållning
af 3000 rdr, dels genom vinst på arbetet, dels
genom årsafgifter. För utförandet af den vackra
idéen med en diakoniss-inrättning medverkade
också demoiselle Jenny Lind – fru Goldschmidt
– som väl förtjent att vara lika känd genom
sin välgörenhet som genom sina talanger. Hon
förhyrde för ändamålet en lokal på
Kungsholmen. Dermed var således idéen realiserad.
Emellertid var mannen Malmqvist icke med
att verka under inflytandet af en direktion lika
belåten, som då han efter eget sinne fick
hängifva sig åt en vacker tanke. Fördenskull
lemnade familjen de närmare åtgärderna för saken,
och flyttade till en aflägse stadsdel, der han köpte
ett litet (nyss förut af brand skadadt) hus, der
hans mångsidiga skicklighet i handarbeten fick
ett lämpligt fält att öfva sig på. Knappt hade
han hunnit komma någorlunda i ordning der,
förrän man öfvertalade makarne att upptaga ett
värnlöst barn. Det skedde, och dermed kom
första anledningen till den betydande Inrättning, som
sednare inom familjen utvecklades.
Sedermera, när dottern Evelina hemkommit,
efter att hafva lemnat en anställning såsom
ledarinna i en familj i landsorten, förekom ett
ömmande tillfälle, der hon tillstyrkte föräldrarne
att upptaga ännu ett olyckligt barn. Då man
såg hvilken föräldraömhet blef dessa till del, och
då samhället under tiden blifvit hemsökt af
koleraepidemien, och eländet med föräldralösa barn
yppades mångfaldigadt, blef Malmqvistska
hemmet en räddande tillflykt för ett större antal,
hvarvid naturligtvis en så liten familj icke kunde
ensam belasta sig med en så stor utgiftsstat.
Andra välgörande menniskor kommo fördenskull
till hjelp, men det fordrades ett starkt, kristligt
mod för att i all händelse ställa sig i ansvar
för en sådan barnskocks uppfödande, enär det
alltid kunde tänkas möjligt att en eller annan
af dem, som åtogo sig att medverka, kunde af
flerfaldiga vexlingar i lifvet hindras från att
fortsätta med sina bidrag, hvaremot familjen icke
kunde, i sådant fall, kasta de olyckliga små ifrån
sig. Betydande ekonomisk uppoffring var, och
är ännu, förenad med denna verksamhet, enär
bidragen för månget barn äro otillräckliga att
ersätta verkliga kostnaden, utom det att
familjen sjelf besörjer en stor del af hvad som
tillhör hela barnavården. Man och hustru, den
sednares syster, den numera gifta dottern och
hennes man, Söderberg, alla egna deras verksamhet
åt denna omvårdnad, som nu blifvit deras
bestämmelse.
Men, emedan en tanke på den annalkande
åldern manat familjens äldsta medlemmar att
icke utan erinring om alltings vansklighet
fortsätta sitt arbete intill dess att bräcklighet eller
döden kunde göra ett tvärt afbrott, och dermed
äfventyra hela Inrättningens bestånd, som de
önska göra fortgående, hafva makarne besörjt att
en direktion blifvit tillsatt för att, då förut
betänkta förändringar kunde komma att inträffa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
