Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petersen, Em. - Petersén, Johanna Maria af - Petersens, Lovisa Charlotta - Petri, Christina - Petrini, Hilda Catharina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 7 socknar. Omkring 7000 alnar väfnader,
hufvudsakligen vadmal, tillverkades årligen.
Betydliga beställningar hafva ständigt ingått, såsom
af den kongl, familjen, som årligen beställt för
nära 2000 rdr, samt från flera andra för
inrättningen nitälskande personer. Milda gåfvor hafva
influtit från England, Skottland, Irland, Tyskland
och Danmark samt från flera orter inom
fäderneslandet. Jemte arbetsföreningen inrättades
äfven en räddningsskola, hvari en mängd fattiga
barn erhöllo kristlig undervisning och vård,
hvarjemte understöd i penningar, matvaror och
kläder lemnades åt de mest behöfvande. Ehuru
denna räddningsanstalt på långt när icke
disponerar öfver så betydliga kapitaler som vissa andra
prunkande räddningsinstitut, torde dock
Herrestads anspråkslösa räddningsskola hafva uträttat
vida mer godt och spridt välsignelse i långt större
kretsar än dessa.
Peterséns, Johanna Maria af, dotter af
direktören vid Ostindiska Kompaniet Herman
Lorentsson af P., blef 1777 gift med general-löjtnanten
Hugo Wilhelm Hamilton, och dog 1838, 78 år
gammal. Hon var statsfru hos drottningen och
skänkte 3000 rdr rmt till Serafimer-lazarettet i
Stockholm.
Petersens, Lovisa Charlotta, dotter af
kanslisten i Utrikes-expeditionen Joh. Abr. af P.,
som blef adlad 1770. Hon föddes 1767, och blef
1788 gift med den namnkunnige prosten i Sala,
grefve Fredrik Bogislaus v. Schwerin, med
hvilken hon hade 9 barn. Grefvinnan Schwerin var
en af tidens förnämsta skönheter, och då hon
första gången presenterades på hofvet, berättas
det att drottning Lovisa Ulrika helt bestört
utropat: "Min Gud, hvad ni är vacker, min fröken!"
Många unga hjertan satte hon i brand, och ännu
i äldre år bibehöll sig hennes fägring. Hennes
äktenskap var lyckligt. År 1839 afled hon vid
72 års ålder. En hennes son stupade, 16-årig,
i norra Finland, vid Oravais eller Himango. En
annan lefver ännu, 1866.
Petri, Christina. Hennes faders namn känna
vi ej, men att hon var af god börd är bekant.
Hon blef gift med den namnkunnige Olaus Petri,
den förste lutherska pastorn i Storkyrkoförsamlingen,
som utstod så många förföljelser och öden.
Förbittringen mot mäster Oluf steg än ytterligare,
då han 1525, på söndagen Sexagesima,
gifte sig med Christina, vid hvilket tillfälle
messan för första gången sjöngs på svenska.
Biskop Brask, som med djupt bekymmer såg huru
katholska kyrkan alltmera undergräfdes, skref ett
allvarligt bref till konung Gustaf I, hvaruti han
beskyller honom att, emot påfvens lag, hafva
tilllåtit detta giftermål, hvilket han förklarade vara
ej något rätt äktenskap, utan i bann efter
kyrkolagen. Konungen svarade, att han icke visste
utaf detta äktenskap, emedan han då var i
Upsala, men att han, efter erhållandet af biskopens
bref, kallat till sig Olaus, som förklarat att han
med Guds lag ville försvara sig, och frågat, om
icke Guds lag skulle gå före menniskolag.
Äfvenså tycktes det konungen underligt vara, att
äktenskapet, som Gud icke förbjudit, skulle
beläggas med bann, då deremot "bland eder
Kjyrkones personer, som lefva i – – – och andra
flere slemheter, der Gud hafver förbudit, ähr man
intet i bann före efter Påfvens lagh". Detta
äktenskap, ett bland de första, om ej det
aldraförsta, som någon prest i Sverige ingick efter
luthersk ritus, välsignades med en dotter,
Elisabeth, gift med en Ericus Petri i Stockholm, och
en son, Reginaldus, som 1550 blef promoverad
till philos. magister i Tyskland.
Petrini, Hilda Catharina. En statistisk och
social märkvärdighet, utom hvad hon är för sin
egen person. Hon är den första utlärda qvinliga
handtverksmästare i Sverige. Det är likväl icke
såsom handtverkare hon fått rättigheten att drifva
yrke, utan är det under rubriken af fabriks
bedrifvande. Hon hade ordentligt låtit inskrifva
sig, år 1858, såsom elev (lärpojke borde man
kalla det) hos den utmärkte kronometerfabrikören
Söderberg här i Stockholm. Lyckligtvis
undslippa vi att tala om hennes bortgång, enär hon
ännu lefver med strålande helsa. Om hennes
ålder är det väl också olämpligt att forska. Om
unga och vackra fruntimmers år talar man icke,
äfven då de sjelfva icke äro förbehållsamma i
det afseendet. Men en rättelse hafva vi likväl
deri, att hon officielt förklarades vara för ung,
år 1862, att börja drifva yrke såsom
handtverksmästare, hvarför hennes moder måste hjelpa
saken med att ingifva en ansökning om att få drifva
urfabriks-rörelse, hvilket icke enligt lagen kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
