Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rahna, dotter af en konung Thore - Ramborg, en flicka i Wärend - Ramel, Brita - Ramsay, Sofia Lovisa - Ramstedt, Carolina Fredrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det han spelade det tredje, sjönk Grunna,
systermörderskan, den falska bruden, död till golfvet.
– Den förtviflade brudgumen gaf sig snart ut
på vikingatåg. Men den fattige spelmannen, som
omöjligen kunde återskaffa liket, hvilket han
omtalade sig hafva hittat, beskylldes af den elake
Umme för att vara Rahnas mördare, och den
falske Umme kastade efter honom en ofantlig
sten, hvilken ej träffade, utan nedföll på
Svenstorps egor, der den ännu qvarligger. Rahnsjön
och Rannäs by påstås hafva fått namn efter den
olyckliga Rahna.
Ramborg, en flicka i Wärend i Småland.
Hon var en vän till den så ryktbara hjeltinnan
Blenda och deltog i striden mot danskarne, eller
rättare deras massakrerande, ty till strid kom
det aldrig. Ramborg anförde den ena
afdelningen af småländska qvinnohären, en vid namn
Sigrid den andra och Blenda sjelf den tredje.
(Se vidare härom artikeln Blenda.}
Ramel, Brita, född 1695, död 1732, dotter af
lagmannen i Skåne Hans R., blef 1720 gift med
öfverstelöjtnanten för de så kallade äntergastarne
Fredrik Trolle. Hon var rik och medförde i
hemgift tvänne betydliga gods Borreby och Klågerup
i Skåne. Herr Trolle hade ej hushålls-sinne, utan
lemnade hela bekymret åt sin fru, som med
manligt förstånd skötte egendomens förvaltning och
med kristlig gifmildhet delade sitt öfverflöd åt
de arma, särdeles under det hårda missväxtåret
1727, då hon drog försorg om en mängd
nödlidande, som var på vägen att förgås af elände.
När herr T. under denna tiden, efter
återkomsten från riksdagen, vid räkenskapernas
genomseende fann en stor del af gårdens spannmål
bakad till bröd och utdelad åt de fattiga, tyckte
han väl att barmhertigheten gått nog långt, men
vördade dock sin frus ädelmod. Denna
aktningsvärda dam, så lysande genom förstånd och dygd,
afled i sina bästa år, då hopen af fattiga, med
gälla klagorop, följde hennes lik till grafven –
en likpredikan vida öfverträffande all den köpta
vältalighet som annars höres öfver de rikas stoft.
Hennes sista omsorg var för dessa uslingar, som
med henne förlorade sitt bästa stöd och hvilkas
vård hon åt sin sörjande make på det ömmaste
anbefallde. Trogen sin frus sista vilja, uppfyllde
han denna under hela sin öfriga lifstid.
Ramsay, Sofia Lovisa, gift med sin kusin,
landshöfdingen i Kymmennegårds län Otto
Wilhelm Ramsay, dog 1816. Hon sörjde alltid och
djupt sina båda tappra söner, Anders Wilhelm
och Carl Gustaf, hvilka i 1808 års krig föllo för
Finlands försvar. Hon lät upptaga deras lik på
slagfälten och föra dem till familjgrafven i Borgå
samt öfver de stupade sönerna slå en medalj,
som på ena sidan visade deras bröstbilder med
namn och på andra sidan orden: "Lemo-Lappo.
– Föllo stridande för Fäderneslandet". Deras
bedrifter äro besjungna af Geijer och af Runeberg
i Fändrik Ståls sägner: "Främlingens syn".
Ramstedt, Carolina Fredrika, af alla erkänd
såsom den svenska hufvudstadens skickligaste
fleuriste, är född i Stockholm 1829. Hon har
alltid haft anlag för att göra blommor, men
uppträdde ej offentligt med denna sin vackra talang,
förrän 1850, då hon på beställning af en aktad
gartner, direktören Bastman, förfärdigade en
Victoria regia af vax, hvilken nämnde direktör först
visade H. M. drottningen och derefter framställde
på Trädgårdsföreningens exposition samma år.
Den vann ett odeladt bifall och förtjenade det
ock, framställd i sina trenne stadier af knopp,
halfutsprucken och fullt utvecklad blomma.
Följande året, eller 1851, var för mamsell
Ramstedts räkning föranstaltad en exposition i
La Croix’s lokal vid Brunkebergs torg, hvarest
af henne förfärdigade vaxblommor, af en
förvånande likhet med de naturliga, visades för den
talrikt ditströmmande publiken. – Man har
anmärkt, att blommor, gjorda af papper, merändels
bli vackrare och mera förvillande lika de
naturliga, än dylika af tyg. Ingenting kan dock i den
vägen jemföras med väl gjorda vaxblommor,
endast man förstår att välja de arter, hvilka i vax
bäst kunna lyckas, och deribland märkas
uteslutande alla sådana, som hafva mjuka och tjocka
blomblad, såsom fuchsia, liljor, narcissor m. fl.,
hvaremot törnrosor i vax helt och hållet
misslyckas.
Mamsell Ramstedt sände af sina blommor
till Pariser-verldsexpositionen 1855 och erhöll
der en mention honorable. Likaledes sände hon
sådana till Londoner-expositionen 1862, der hon
belönades med en medalj. Hon hade samma år
sökt ett stipendium af staten, i och för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
