Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roos, Brita Jönsdotter - Rosenbjelke, Catharina - Rosenborg, Gustafva Sofia - Rosencrantz, Eva Charlotta - Rosencrantz, Pernilla Jacobsdotter - Rosenhane, Märtha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud falla för bödelsbilan och var nära att få se
den tredje hängd, om han icke genom en hastig
flykt undgått detta sitt välförtjenta straff. –
Britas far var riksrådet Jöns Ulfson Roos; hon
gifte sig helt ung med Erik Nilsson Gyllenstjerna,
sedermera rikshofmästare, som blef ett bland de
många offren vid Stockholms blodbad 1520,
hvarefter hon jemte flera andra svenska fruntimmer
fördes i fångenskap till Köpenhamn, derifrån hon
hemkom 1523. – Sedan blef hon, 1528, gift med
Måns Bryntesson Lilljehöök, som under Gustaf
I:s tid uppträdde såsom upprorsstiftare i stort
och som gick ända derhän, att han af
Westergöthlands allmoge lät utropa sig till konung.
För detta sitt förräderi dömdes han emellertid
till döden, och blef halshuggen och steglad på
Södermalm i Stockholm d. 7 Sept. 1529. Med
honom hade hon en dotter, Ebba Lilljehöök (se
denna), som för sin manhaftighets skull erhöll
benämningen Grefve Ebba. – Fru Brita
Jönsdotter hade dock icke ännu, genom dessa sina
mäns olycksöden, fått afsmak för äktenskap, utan
gifte sig för tredje gången, så snart sorgåret
efter den andra maken var tilländalupet. Den
tredje mannen var riksrådet Christoffer Andersson
Röd, som var i besittning af Gustaf I:s
förtroende och af honom användes i åtskilliga
beskickningar utomlands. Han motsvarade dock
detta sin landsfaders förtroende icke bättre, än
att han upptog penningar för kungens räkning
och förstörde dem, men rymde, då hans bedrägeri
upptäcktes, och dog i sjelfvillig landsflykt i
Lübeck 1548. Fru Brita slutade sitt oroliga lif
omkring 1580.
Rosenbjelke, Catharina, dotter af ståthållaren
öfver Kronobergs län Bengt R., blef gift med
landshöfdingen Johan Dufva i Westergöthland.
Hon drunknade på Ålands haf 1644, jemte man
och fem barn, då de skulle resa till mannens nya
höfdingedöme i Österbotten.
Rosenborg, Gustafva Sofia. Enke-geheime-rådinnan
Gustafva Sofia Hjärne, född Rosenborg,
dotter af krigsrådet Anders R., dog i Helsingfors
d. 3 Juni 1860, i en ålder af 80 år. Som
en ensam lemning ifrån flydda tider hade hon
redan länge lefvat bortgömd och tillbakadragen
från verlden, der hon en gång hade lyst genom
skönhet, talanger och behag. Hon var ett barn
af Gustaf III:s dagar, och med de dagarnes
framför alla andra utmärkande drag följde henne
också kärleken till vitterhet och litteratur ända
till lefnadens afton. Sjelf roade hon sig ofta
med att författa verser än på svenska, än på
fransyska. En större dikt, "Tavastehus slott",
har till och med framträdt i tryck. Talar
sägnen sannt, så hade den aflidna också spelat en
roll i en politisk dram, den sorgligaste vår
historia har att omtala (Sveaborgs kapitulation
år 1809).
Rosencrantz, Eva Charlotta, testamenterade år
1834, tillika med sin man, kaptenen Carl Gustaf
Qveckfeldt, 43,000 rdr rmt till 4 stipendier à
200 rdr åt 4 adliga ynglingar, 4 lifstidspensioner
à 200 rdr hvardera åt adliga enkor och döttrar,
m. m. Fonden, som står under riddarhusets
förvaltning, kallas den Qveckfeldtska. Hon dog 1852,
utan barn, och mannen 1835.
Rosencrantz, Pernilla Jacobsdotter, har 1673
i Lund utgifvit en andaktsbok med titel: "Guds
Börns Tro och Tillid till Gud i Bedröfvelser". På
titelbladet stå hennes initialbokstäfver.
Rosenhane, Märtha, syster till riksrådet
Schering Rosenhane, förälskade sig uti informatorn i
riksrådets hus Peder Appelman och förlofvade
sig i hemlighet med honom, för hvilken orsaks
skull han mycket förföljdes af hennes bröder
och slutligen, 1650, insattes i häkte i Stockholm,
derifrån han dock snart flydde. Märtha gifte
sig dock i början af 1650-talet med majoren
Ture Hökeflycht, för hvilken hon redan skulle
hafva fattat tycke, medan han ännu var simpel
ryttare. I detta äktenskap hade hon 6 söner,
deraf Tuwe, löjtnant vid Westgötha kavalleriet,
blef ihjälslagen 1679 af löjtnanten Johan
Svinhufvud; Martin, löjtnant vid amiralitetet, blef,
efter ett tappert motstånd i en sjöträffning på
Pejpussjön, dödskjuten d. 31 Maj 1702 på sin yacht,
omgifven af 300 fiendtliga halfgalerer; Jonas,
kapten vid amiralitetet, bevistade åtskilliga
lyckliga sjöträffningar mot ryssarne på Pejpussjön,
men under en rekognoscering anfölls han af 200
lodjor, som han flera gånger dref tillbaka, men
hvilka slutligen äntrade hans förande yacht
"Vivat", då han tände eld på krutdurken och
sprängde sig och ryssarne i luften, hvarvid 20 lodjor
förstördes af explosionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
