Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schwartz, Maria Sofia (född Birath)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammal, upptagen såsom eget barn af en
anförvandt, öfverinspektören vid tullverket, Trotzig.
Ända till sitt tionde år, då äfven fosterfadern
dog, åtnjöt hon den mest vårdade uppfostran;
men denna blef afbruten, emedan den aflidne
icke efterlemnade annat än en obemedlad enka
och uppriktigt sörjande vänner.
"Sedan hon vid femton års ålder blifvit
konfirmerad, åtogo sig några hennes fosterfaders
vänner att låta gifva henne undervisning i
ritning och målning, emedan hon ådagalade
utomordentliga anlag i denna rigtning.
Undervisningen blef likväl i högsta grad ensidig, emedan den
ensamt var anlagd på att utbilda de rent
artistiska anlagen, medan den humanistiska
bildningen, som icke gerna kunde hafva hunnit långt
hos en tioårig flicka, helt och hållet
försummades. Men denna brist i barnets uppfostran har
den fullvuxna qvinnan sedermera fullkomligen
öfvervunnit och undanröjt.
"Redan som barn hade hon utmärkt sig
genom den förvånande lätthet, hvarmed hon
förstod att uttrycka sina tankar på mången gång
vacker och välljudande vers; men äfven denna
talang vårdslösades, och detta kan man icke
annat än beklaga, då man besinnar det djupt
poetiska i hennes skriftställareverksamhet, den
outtröttliga fantasi, som uppenbarar sig i densamma.
"I sitt sjuttonde år ådrog hon sig genom
förkylning ett svårt hjernlidande, hvarigenom hon
under nära ett helt år blef ur stånd att
fortsätta sina artistiska studier, och hvilket äfven
inverkade på henne i andra hänseenden. Den
förut glada, lifliga och raska flickan blef
tungsint och drömmande. Förmågan att uttrycka sig
på vers var helt och hållet försummad och en
ensidigt verksam fantasi blef nu den
själsförmögenhet, som tog herraväldet öfver de öfriga.
"Emellertid fortsatte hon sina artistiska
studier med god framgång, hvilket bevisas af några
på Stockholms slott förvarade taflor, som
inköptes af dåvarande kronprinsen Oscar. Men denna
sysselsättning var henne icke länge tillräcklig.
Hennes lifliga fantasi förmådde henne att försöka
sig såsom författarinna; men ännu anade hon icke
sin bestämmelse i detta fall, utan skref blott och
bart för sin egen räkning och byggde luftslott,
hvilka genast förstördes för att lemna rum åt nya."
Så långt hafva vi, ord för ord, följt
artikelförfattaren, som bättre än vi är underrättad om
fru Schwartz’ tidigare öden.
Maria Sofia Birath blef gift med professoren
Gustaf Magnus Schwartz. Denne man, med det
europeiska ryktet, med de djupa kunskaperna,
hvilka satte honom högt bland vår tids lärde,
hyste ett afgjordt förakt för all skön konst, till
följd hvaraf den unga konstnärinnans bana
naturligtvis med ens afbröts, eller, med andra ord, hon
tvangs att bortlägga penseln, för att aldrig mera
återtaga den. På samma sätt var det nära att
gå med hennes påbörjade romanförfattareskap,
ty äfven för sådant hyste den lärde professoren
en stor afsmak. Han tillät henne dock att, 1851,
af trycket utgifva en novell, under signaturen Fru
M. S. S., hvilken, då den vann den läsande
allmänhetens bifall, snart efterträddes af flera,
under samma signatur, och af publiken mottogos
med samma fägnad som den andra, sedan den
första gjort författarinnan omtyckt. I
Aftonbladet skref fru S. äfven – fastän under
pseudonymen Xamor – åtskilliga omtyckta
följetongsartiklar. – Hon hade redan 1853 börjat skrifva
följetonger för Svenska tidningen, hvilket också
gjorde sitt till att göra henne känd af den större
allmänheten, då nu den ena stora, djuptänkta
tendensromanen af henne efter den andra
sålunda lemnade pressen och genom de stora
tidningarne spredos omkring hela riket.
Efter professorns död, 1858, erhöll hon
ändtligen större frihet att röra sig på den för henne
så kära författarebanan. Hon hade under den
lärde mannens ledning vunnit mycket, i fråga om
studier; ty han hade med henne läst logik och
physiologi, och om någonsin ett lifligt, för allt
skönt mottagligt sinne skall vinna af det
stundliga umgänget med ett öfverlägset snille, så
måste ju denna författarinna under en adertonårig
sammanlefnad med Schwartz allt mer och mer
hafva utbildat sig för sitt kall såsom
skriftställarinna.
Knappt hade hon blifvit fri öfver sin vilja
och sina handlingar, förrän hon på de
arbeten hon utgaf satte sitt hela namn, Maria Sofia
Schwartz. En mängd romaner af hennes hand
hafva, under en jemförelsevis ganska kort tid,
lemnat pressen, hvaribland <i>"Mannen af börd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
