Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skammelsson, Lucia - Skjalf, dotter till konung Froste - Skuthe, Margaretha Pehrsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hvarje natt blef muren af osynliga makter
nedrifven, så att kyrkogården slutligen måste
utvidgas och ringmuren sättas utanför riddarens
graf. Öfver denna stod en liksten, fordom som
det tyckes upprätt, men numera så nedmyllad i
jorden, att blott öfre kanten är synlig. Kedjorna
förvarades länge i kyrkan; men emedan allmogen
bedref vidskepelse med dem, lät man af dem
förfärdiga spiran på kyrktornet. För 30 år sedan
lemnade en 85-årig gumma i socknen en något
afvikande berättelse härom åt lektor Wallman,
som i orten anställde forskningar efter gamla
sägner m. m.
Skjalf. Agne, konung Dags son, var den
första egentliga viking i Norden. Vikingarne
röfvade icke endast till sjös, utan äfven till lands,
hvilket de arma kustboerna väl fingo erfara, då
dessa frie krigsmän alltemellanåt gjorde
landstigningar ("strandhugg"), plundrade, mördade och
brände, samt togo fångar och byte.
Ett sådant lif ansågs dock på den tiden
ingalunda för skamligt eller klandervärdt. Tvärtom
prisades den, som hade gjort de flesta
vikingatågen, och skalderna sjöngo hans beröm, både
under hans lefnad och efter hans död.
Agne var den berömligaste bland Wisburs
ätt och härstammade direkte från denne konung,
öfver hvilken trollqvinnan Huld från Finland hade
sjungit trollrunor, liksom öfver hans fader,
Wanland. Agne hade nemligen fått i fädernearf en
ansenlig guldkedja, om hvilken det af Huld
blifvit spådt, att den skulle blifva den förnämligaste
mannens bane inom den slägten, och nu var
Agne den förnämligaste mannen.
Lycklig och glad hade han från flera
vikingatåg återvändt till sitt kära Upsala, hvars
invånare, i och för hans ovanliga framgångar till
sjös, hade gifvit honom tillnamnet Skjaffarbondi,
på det språk, som då talades och som på nu
gängse svenska lärer kunna öfversättas med
Skeppsbonde eller Skeppsbo (den på skepp rike). Men
då lyste det Agne att göra ännu ett tåg och den
gången bar det af till Finland. Derifrån hade
ännu intet godt kommit till de svenska drottarne
och skulle ej komma nu heller.
Agne landade och gick upp med sina män,
för att som vanligt taga hvad honom täcktes.
Då mötte honom landets konung, Froste, hvilken
Agne öfverföll och på stället dödade, hvarefter
han tog Frostes unga dotter, Skjalf, till fånga,
tillika med så många finnar som kunde rymmas
på skeppen, och seglade derifrån. Väl kommen
ombord, tvang han med våld den arma Skjalf
att bli hans gemål och firade med henne sitt
bröllop under sus och dus.
Men den sorgsna prinsessan gjorde inom sig
en helig ed, att hon skulle hämnas sin faders
död, så snart tillfälle dertill yppades. Detta
tillfälle erbjöd sig snart.
Komna öfver Östersjön lade vikingarne i
land vid en udde, just der, hvarest Stockholms
stad nu är belägen. Der beslöt konungen att
uppslå sina tält i den höga timmerskog, som då
växte der. Det skedde, och Agne fick det
infallet att med alla sina män dricka graföl efter sin
unga gemåls fader, kung Froste, som fallit för
hans hand. Der dracks öfverdrifvet, efter tidens
sed, men kungen aldramest, dertill uppmanad af
Skjalf, som med det mest förföriska behag skänkte
i mjöd och kredensade honom hornet. Men
finnarne, som voro i hemligt förstånd med
drottningen, aktade sig att dricka för mycket.
Ändtligen somnade Agne helt tungt och så
småningom alla hans män med honom. Skjalf
nalkades då försigtigt och fästade en lina vid
den olycksdigra guldkedjan, som hon förut bedt
honom linda flera hvarf om halsen, hvarefter
finnarne, på hennes vink, hissade upp honom i den
starka fura, som var använd såsom tältstång.
Då detta var gjordt, skyndade Skjalf med
alla sina fångna landsmän ombord och seglade
hem till sitt land igen.
Stället, der Agne blef hängd, fick namn af
Agnefit, eller Agnesnäs. Han lik brändes och
askan nedsattes på Södertörn, sedermera Åsöna
kalladt, hvarest Stockholms södra malm nu är
belägen.
Skuthe, Margaretha Pehrsdotter, var gift med
handelsmannen och guldsmeden Lorentz
Hartman, som kom till Stockholm 1582. Enka efter
honom, 1617, gifte sig Margaretha Skuthe för
andra gången, 1620, fastän hon redan var 60 år
gammal. Den gången gjorde hon dock ett
ståtligt parti, nemligen med den från drottning
Christinas regering så bekante lärde, Adler Salvius,
som efter vestfaliska freden blef minister,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
