Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorborg hette en forntida konungadotter - Thordadotter, Ingeborg - Thorgerde. De gamla sagorna förtälja - Thorleifsdotter, Groa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes fader fann väl föga behag uti detta hennes
karlaktiga väsende, och bad henne ofta sitta
stilla i jungfrukammaren, såsom andra
konungadöttrar plägade; men hon sade sig väl behöfva
en dylik öfning, ty då hon skulle ärfva riket
efter sin fader, kom den till godo, då hon borde
försvara detsamma mot främmande våldsmän.
Slutligen bad hon sin fader, att han ville lemna
henne något land att styra, på det hon, medan
fadern ännu lefde, måtte få vänja sig vid att
råda för land och folk. Konung Erik skall då
hafva gifvit henne kungsgården Ulleråker med
trakten deromkring, der hon genast tog sitt hof,
klädde sig i karlkläder och ville icke anses för
qvinna, utan befallde sitt folk att kalla henne
kung Thorborg. Flere friare, som tid efter
annan anmälde sig, blefvo hånfullt afvisade af den
stolta konungadottern. Slutligen kom den käcke
Rolf Götreksson från Westergöthland. Äfven han
fick afslag och blef med tolf sina följeslagare
fördrifven. Då samlade han följande sommaren en
hop utvaldt krigsfolk och for dermed på sex goda
skepp upp till Ulleråker, der han förelade
Thorborg det vilkor, att antingen genast jaka till hans
frieri, eller ock skulle han intaga stället och
nedhugga hvarenda man, som der fanns. "Förr skall
du blifva en getaherde i Westergöthland, än du
får någon makt öfver oss", svarade honom den
oförskräckta från borgmuren, der hon stod, vände
sig om och ville ej höra mera. Rolf med sina
män sökte då storma borgen; men rönte ett
kraftigt motstånd. De belägrade hällde sjudande
vatten och beck öfver dem, kastade stenar och
stockar på deras hufvuden och gjorde stor skada
ibland dem. När det så hade lidit fjorton
dagar framåt, började götherna knota och ville
draga derifrån. Slutligen lät Rolf bygga starka
stormtak, hvarunder hans folk trängde ända till
borgmuren, hvilken de lyckades att efter mycket
besvär genombryta. När götherna sålunda
kommit in i borgen, funno de ingen menniska
derstädes; men väl många bord med mat och
dryckesvaror. Rolf förbjöd strängeligen sitt folk att
röra något häraf, och sade, att de först skulle
eftersöka hvar Thorborg hade dolt sig. Då de
nu letade i alla rum, funno de slutligen en
lönngång under jorden, uti hvilken de gingo ned,
först konung Rolf och efter honom alla hans
män. Sedan de gått gången i ända, kommo de
upp i en skog och funno der Thorborg med hela
hennes här. Det blef då ett skarpt fäktande
dem emellan. Thorborg stred som den raskaste
kämpe, och hennes folk värjde sig äfven
manneligen; men intet förmådde motstå konung Rolf
och hans kämpar. Rolf ropade slutligen på sin
broder Kettil och bad honom taga Thorborg till
fånga; men likväl icke såra henne, emedan det
vore skamligt att bära vapen på qvinnor.
Kettil kom ock så nära intill henne, att han kunde
gifva henne ett slag med flatsidan af svärdet,
hvarvid han yttrade några föraktliga ord; men i
detsamma gaf Thorborg honom med sin
stridsyxa ett så hårdt slag vid örat, att Kettil dervid
vände benen i vädret, och ropade hon åt honom:
"Så tukta vi våra hundar, när de skälla för hårdt."
Kettil sprang hastigt upp på fötterna igen och
ville hämnas; men då kom Rolf dit, grep
Thorborg öfver armarne, och måste hon så gifva sig
i hans våld. Rolf fordrade endast att hon skulle
taga sin fader till domare i denna sak. Hon for
derför med Rolf till Upsala, och nedlade sina
vapen för fadern, som högeligen fröjdade sig åt
denna förändring. Kort derefter blef hennes
bröllop med segervinnaren drucket, och sedan lefde
konung Rolf och drottning Thorborg länge
lyckligen tillsammans.
Thordadotter, Ingeborg, gaf 1370, samfäldt med
sin svägerska, Christina Håkansdotter, under
biskop Nilses i Linköping sigill, Löfstaäng till
Skenninge kloster. År 1377 gaf samma fru Ingeborg
Skonaberg i Normlösa socken till samma kloster.
Thorgerde. De gamla sagorna förtälja ofta
att döttrarne kunde "rista sånger i staf". Så
berättas det, att Eigil Skalagrimsson, af sorg
öfver Bodvars död, beslutit att ända sitt lif; då
bad hans dotter Thorgerde att få i döden följa
honom, men bad honom först qväda en grafsång
öfver Bodvar, som hon kunde rista på staf.
– I Gretters saga säger Halmund till sin dotter:
"Du skall höra nu, medan jag förtäljer mina
bedrifter och qväder derom en sång. Denna skall
du rista på en staf." Så fortplantades medelst
föräldraundervisningen denna konst genom flera
århundraden.
Thorleifsdotter, Groa, skänkte 1341 en del af
gården Skällebred i Griemeröds socken och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
