Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tott, Ingeborg - Toutin, Magdalena - Trolle, Anna - Trolle, Anna Catharina af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och jungfrur, steg högst upp på slottsmuren, för
att se på striden och understödja sin herres och
svenskarnes sak med brinnande förböner. År
1483 skedde, enligt Olai Petri berättelse, ett
uppror i Stockholm, under det herr Sten var på
Gotland, då fru Ingeborg, som sökte rädda Sten
Christiersson Oxenstjernas lif ur de uppbragta
borgarnes händer, hvilka ville hämnas deröfver,
att denne riddare i vredesmod dödat en borgare,
råkade i stor fara i folkträngseln, då hon ville
afstyra bullret, och omkullkastades på Stockholms
torg. Sten Sture blef storligen förtörnad
häröfver och räknade detta för en sådan skymf, att
han fordrade en synnerlig upprättelse derför.
Riksens råd lade sig dock emellan, så att saken
blef urskuldad; likväl måste Stockholms borgare
ingå på sådana förpligtelser, att de alltid skulle
stå fasta med herr Sten, hvilket de ock sedan
gjorde, städse troget hållande hans parti.
Toutin, Magdalena, dotter af hofingeniören
och handelsmannen Abraham T. i Stockholm,
föddes 1670, blef 1687 gift med riksrådet Jakob
Reenstjerna och dog 1753. Henne träffade den
märkvärdiga händelsen, att då hon skulle resa
från Stockholms södra malm till staden, skenade
hästarne för hennes vagn och simmade öfver från
Söder till Kornhamn, då hon i vagnen födde en
son, Gustaf, som sedermera, 13 år derefter eller
år 1700, drunknade. Man kan således säga att
han både föddes och dog i vattnet. – Riksrådet
Reenstjerna blef 1717, 1 år efter sin död, af
Svea hofrätt dömd att mista sitt riksråds embete
och presidentskall i Kommerskollegium samt plikta
3000 daler silfvermynt till fångarne i Ryssland.
Trolle, Anna, ett älskligt och aktningsvärdt
fruntimmer, väl värdt att lefva i efterverldens
minne. Hennes far var riksrådet Thure T. och
modern Margaretha Eriksdotter Gyllenstjerna. –
Hon gifte sig år 1564 med riddaren Carl de
Mornay, men blef efter tio års äktenskap enka, på
det olyckliga sätt, att mannen, anklagad för och
öfverbevisad om en sammansvärjning mot konung
Johan III, måste lägga sitt hufvud på
stupstocken. – Barnlös och djupt sörjande lefde hon
sedan såsom enka i 44 år. Hela denna tid var
för henne en fortsatt utöfning af goda gerningar.
Boende i Småland, på Helgerum i Gladhammars
socken, gjorde hon Trollenamnet kändt och kärt
för hela orten. Hon var för sina talrika
underhafvande en verklig moder, och der fanns ingen
som ej älskade och välsignade henne; ty hon
hjelpte de fattiga och lindrade sina bönder i
mycket, så väl i fråga om utlagor, som
dagsverken, samt efterskänkte dem mången skuld.
Äfven begåfvade hon kyrkorna, än med kalkar, än
med patener, än med skrudar, ljusstakar och
andra dyrbarheter. Knappast fanns der någon enda
kyrka i hela Småland, som ej mer eller mindre
hade att glädja sig öfver hennes frikostighet. –
Skolorna i Wexiö och Kalmar erhöllo ock af
henne ganska rika skänker.
En gång var hon mycket sjuk och det ryktet
spriddes bland folket på godset, att hon hade
aflidit. Utom sig af sorg lemnade de då,
allesammans, sina arbeten och skyndade upp till
gården, der de föllo på knä och uppsände en bön
för den goda matmoderns lyckliga ingång i ett
bättre lif, samt välsignade hennes namn under
gråt och snyftningar. – Hon var dock icke död,
utan tillfrisknade åter och lefde ännu någon tid.
Då man för henne omtalade nyssnämnda drag
af hennes underhafvandes tillgifvenhet, blef hon
rörd till tårar, och bevisade dem ännu flera
välgerningar. – Ändtligen dog hon på allvar 1618
(Anrep uppgifver 1620), 80 år gammal.
Trolle, Anna Catharina af, dotter af
öfverinspektören vid landttullarne i Skåne Georg af
Trolle, föddes 1753 och blef 1774 gift med den
namnkunnige handlanden i Malmö, kommersrådet
och Wasariddaren Frans Suell. De hade
tillsammans 8 barn. Hon, liksom mannen, var
utrustad med stort förstånd, mycken verksamhet,
en sådan aktning för rätt och pligt, att hjertats
ömmare känslor derför måste vika, och ett
allvar, som ingaf den största vördnad, men som
blef stränghet, när hennes fordringar på
gudsfruktan, redlighet, ordning och takt ej
efterkommos. I föräldrarnes anda uppfostrades deras
barn. Öfver sedernas renhet sökte de att vaka
med största noggrannhet, och att uppdraga
barnen till nyttiga och lyckliga menniskor var
föremålet för deras ömmaste omsorger; men
menniskan sår blott, då högre makter är förbehållet
att låta axen mogna till välsignelse. Huset var
mycket rikt, men borgerligt; mera den gamla
enfalden, än en prålande lyx, rådde derstädes; tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
