Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett rop av överraskning och ovilja
vände sig Manja och fick syn på en främmande
heire. Allt hos honom var henne obekant,
pälsen med den uppfällda kragen, den höga,
spetsiga krimskinnsmössan som dolde hela
pannan ända ner till ögonen–––-till
ögonen –––––––––––––––De ögonen — Nu skrek hon,
gällt och genomträngande. Det var Johnnie
Claessons ögon hon mött.
Greppet kring hennes arm blev mycket
hårt, och tätt vid sitt öra hörde hon en
välbekant, väsande röst som viskade:
— Stilla och lugnt, lilla Manja, det däi
tjänai ingenting till.
Manjas skrik hade upphört lika hastigt
som det börjat. Inte därför att han befallde
henne tiga, men var gnista av kraft hade
plötsligt lämnat hennes kropp, som skakades
av frossbrytningai.
— Stilla och lugnt, lilla Manja,
upprepade Johnnie Claesson. — Här hjälper inte
söta mamma! Det kommer ingen polis,
som du kanske vet, och tiderna är inte så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
