Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manja talade, alldeles som en vanlig
människa bör och skall tala.
— Börjar grabbarna tröttna? Sade du
att de börjar tröttna på att bevaka hans
hus?
— Någonting dylikt undföll mig visst,
men vaiför intresserar det dig? Inbillar
du dig att du skall bli i tillfälle att ge honom
något slags små vinkar med varma handen,
så är du faktiskt dummare än jag trodde.
— Anej, svarade Manja stadigt, — men
det förvånar mig bara att de är så enfaldiga.
Att lura på honom vid hans gamla bostad,
som du kände adressen på! Det är ju
höjden av enfald.
— Dom avbröt det också mycket
riktigt, för en tid. Men då sa jag till dom se
så här: Tro mig, förr eller senare —
— Och nu går de alltså där och hoppas
få tag i honom?
— Det gör dom, men tack vare dig
skall det här bli deras sista vaktdag. Tänk
vad dom har fått frysa för er skull!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
