Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blev tyst i rummet.
— Ja, sade Edla omsider, lågt men
alldeles tydligt, han hörde vart ord: Jag tror
att jag skall till att dö. Men ingen doktore
och inget sjukhus, hör du det!
Wilenius sjönk ner bredvid soffan.
—. Jag hör nog, jag hör nog, mumlade
han. Och han blev sittande orörlig på det
kalla golvet medan tankarna tumlade vilt
i hans gamla huvud, som längesen vant sig
av med allt nytt och främmande och som
tycktes honom svikta under tyngden av allt
det oväntade och förfärliga som plötsligt
rasat ner över honom. Han vågade inte
lyfta blicken mot Edlas vita ansikte.
— Tänd lampan, bad den döende ännu
en gång, och nu tvekade han inte längre.
Tvärtom, det kom honom väl till pass
att få någonting mellan de rådvilla händerna
som så gärna ville hjälpa men inte funnit
någon hållpunkt, något befriande grepp att
göra, någon tyngd att lyfta av.
Han famlade i rockfickan efter tänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
