Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stor glädje kom över Wilenius i
samma ögonblick han kände igen flickan.
Nu var han ju inte ensam längre, nu hade
han funnit någon att anförtro sig åt, nu hade
han funnit den röst att lyssna till som han
så länge förgäves sökt. Han hade ofta
brukat tala med flickan, fastän Edla ogillat det
för hennes yrkes skull. De voro hemma i
samma kustsocken, Hildur och han, de hade
flere gemensamma bekanta där borta i
byarna kring gråstenskyrkan, och de kände
sig båda lika främmande och underliga
till mods i den stora staden som fångat
in dem utan att de själva riktigt visste
hur det gått till. Det var många band
som förenade dem. Gärna talade de om
de vita björkarna kring klockstapeln där
hemma; så vita stammar och så rika
kronor hade de aldrig senare sett.
— Väntar du på någon, Hildur?
frågade Wilenius utan att hälsa, så ivrig var
han att få henne till tals.
Flickan skakade på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
