Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matta över trätopparna, ibland lagt ner den
för att pusta och så fortsatt igen. Ett
mödosamt arbete, ändlöst och hopplöst på något
sätt. Eller också kunde man tro att det var
havet. Mari var barnfödd ute i skärgården.
Nu på äldie dagar hände det henne ibland,
när hon låg halvvaken i mörkret, att hon
förväxlade de två, skogen och sjön. Då kunde
hon få föi’ sig att hon låg hemma i
fiskartorpet; att sjön gick. Få se hur det skall gå med
bragderna, kunde hon mumla och yrvaken
sätta sig upp — för att finna att den sorgen
inte längre var hennes.
Den här natten var Mari alltför
klarvaken för att inbilla sig någonting. Hon hörde
klockan ticka, ett — tu, ett — tu ... Så
marscherar tiden framåt, en rask soldat som
aldrig tröttnar, segare, starkare, mera uthållig
än han som släpar mattan över talltopparna
och behöver så många raster.
Hon hörde vindflöjeln gnissla på
bodtaket och därtill ett svagt, surrande ljud. Också
det var henne välbekant. Det var den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
