Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin, vad vi har haft för en sorg för din
skull.
— Trodde ni att jag — att jag var död?
— Visst trodde vi det. Vi fick sådana bud
att vi till slut tog det för säkert. Ernfred var
för i esten rest till Helsingfors för att höta åt,
och på det viset fick vi veta att du inte fanns
blandmed fångarna.
— Jaså, Ernfred gjorde det, fast han själv
hör till skyddskåren.
— Jo, sade Mari långsamt, — jag bad
honom så länge att han till slut måste fara.
De tego båda.
— Ja, sade Albin så, — det gick nu som det
gick. Och åt helvete gick det. Lurade blev
vi av våra anförare ända från första börjane,
och allt fans skräpprat gick i oss som palt.
Senare märkte vi ju nog både ett och annat,
men då hade man redan fått liksom smak för
det där krigslivet, och för resten var det för
sent att vända om.
— Det är aldrig för sent att vända om,
sade Mari, men utan övertygelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
