Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde de henne vrida om nyckeln i låset
och dörren gå opp med sin vanliga suck.
De båda unga blef stående på hvar sin
väg, de sökte hvarandras ögon.
Mycket borde Gustafva ha sagt, det
förstod hon ju nog. Tackat honom, bedt
honom trots allt gå tillbaka till dansen
och det rika gästabudet. Men ingenting
fick hon fram. Hon stod bara där och
tänkte på att hon inte kommit sig för
att ge honom handen till afsked. Inte
ens det.
— Gustafva, sade Viktor lågt, i vår får
jag plats på sågen.
Inte heller nu blef det till ord för
henne. Ty här uppe i snövärlden är
lyckan ordlös.
Det knastrade till i en af rönnens
stelfrusna grenar, den svarta knotan öfver
hennes hufvud sträckte på sig och strödde
ut ett regn af gnistrande rimfrostkorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
