Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafva var en af dem som sömnlösa
låg och lyssnade till sensommarnattens
röster, gräshoppornas eviga korthuggna
knirp och hundarnas klagande, varnande,
utdragna skall.
Den utfästa betänketiden var gången,
de ljusa nätterna förbi, och därmed också
resten af hennes förtröstande lugn. En
aningsfull oro hade mer och mer fått makt
med henne, frätt bort glansen från
hennes ögon och pressat leendet från hennes
mun. Den styrka och tröst hon så väl
behöft, den kunde hon inte få af dem som
i blodsband och hjärtelag stod henne
närmast i världen, hvarken af föräldrarna
eller Viktor, för i deras lätta, ljusa sinnen
hade tattarpojkens hotelser aldrig funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
