Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §58. Ståndstvisterna under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 58. Ståndstvisterna under frihetstiden. 509
torde de ofrälse själfva ej varit mogna för deras realise¬
rande eller för någon allmän privilegieutjämning. Talet
om odalprivilegier dog mer och mer bort. Man torde bland
präster och borgare fruktat för sin egen gynnade undan
tagsställning och för den makttillväxt allmogen genom
sådana skulle få, helst detta stånd under riksdagen fram¬
trädde mer och mer obändigt med yrkande på full politisk
likställighet. De två förstnämnda stånden nöjde sig med
den seger, som efter ett halft års tvister vunnits öfver
adeln i fråga om konungaförsäkran,! och trodde sig där¬
igenom ha ryckt till sig det förnämsta segerpriset, rätten
till statens högre ämbeten, trots den förklaring, som åt¬
följde försäkringen, att intet stånds privilegier genom den¬
samma rubbats. Rådsprotokollet d. 1 maj 1770 gaf sekreta sekreta depu¬
deputationen anledning till ett särskildt memorial RN EE veg
frihetstidens sista stunder — det var d. 27 juli 1772. Här 7 """
frambölls de ofrälses rätt med den motivering, att »naturens
herre icke bundit alla snillegåfvor vid anor och adlig börd>,
samt förklarades utan omsvep, att den nionde paragrafen
uti KF. i sin ändrade form innefattade den fulla säkerhet i
framtiden, hvarvid alla sig kunde trygga, som i befordrings¬
vägen »ärnade gagna sig och riket», på samma gång man
gaf den sinnrika förklaringen af ordet ock i adelsprivi¬
legiernas $ 2 (vi vilja ock riksens råd . . . låta . . . besätta
med .”’. . ridderskapet och adeln»), att K. M:t i sådana fall
äfven ville higkomma adeln,? samt hemstiillde om en sir¬
skild kungörelse, i hvilken rådets nämnda åtgärd borde
förklaras för ett ofrälsemän vanhedrande lagstridigt steg,
som alldeles ogillades, upphäfdes och förkastades. Adelsprivi¬
! Konungen fick lofva 1) att vid utnämningar endast afse skick¬
lighet och förtjänst, icke gunst, karakter, stånd och anseende; 2) att
instämma med riksens ständer (samtliga uteslutet); 3) att hålla stän¬
derna vid de privilegier, som de ägde eller framdeles kunde få samt
att resolutionerna för hvarje stånd skulle utan förtydning verkställas
(icke blott mellan riksdagar); 4) städernas privilegier garanterades
på det kraftigaste mot allt intrång och 5) allmogen betryggades vid
äganderätten till sin skattejord eller vid sin åborätt, inga krono¬
skatteräntor skulle bortbytas, adelsprivilegiernas $ 23 dock oförkränkt.
? Samma tolkning förekommer äfven i stridsskrifterna från
dessa år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
