- Project Runeberg -  Ärkebiskop Stefans invigning i katedralen i Sens år 1164 : till 750-årsminnet /
3

(1914) [MARC] Author: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Här skola meddelas dels ett märkligt rön, som ännu efter tre
fjärdedels årtusende ger oss noggrann upplysning om ritualet
vid Stefans vigning, dels några intryck från staden och domkyrkan,
där den minnesvärda akten ägde rum.

I.



Det är icke så utan vidare gifvet, att vi kunna veta det ritual,
som på elfvahundratalet följdes vid en biskopsvigning i Sens. Flera
varianter voro i bruk, i hufvudsak härstammande från två
grundformer, en från Rom, en från de galliska kyrkorna. Det nuvarande
katolska vigningsritualet har hämtat ur båda, dock mer från det
gamla romerska bruket. Frågan om hvad Eskil läste
augusti-söndagen 1164 i den härliga domen i påfvens och prelaternas
närvaro och hvad Stefan hörde, skulle så till vida nödgas sakna ett
bestämdt svar. Men en högst egendomlig tillfällighet ger oss klart
besked. Äfven om man icke vågar upptaga den förmodan, som
Monseigneur Duchesne, den förnämste nu lefvande kännaren på
detta liturgiska område, i bref af den 25 juni detta år uttalat,
nämligen att ett karolingiskt sakramentarium, som äges af Kungl.
biblioteket i Stockholm, rentaf användts vid Stefans konsekration,[1]
så kan intet tvifvel råda om den liturgiska form, som vid den tiden
var bruklig i Sens. För öfrigt har Duchesne’s förmodan ingenting
orimligt i sig. Det kan mycket väl hända, att vi här i Sverige i
Stockholm äga själfva den urkund, ur hvilken Eskil läste
vigningsbönen öfver Upsala förste ärkebiskop för tre kvarts årtusende sedan.

[1] Monseigneur Duchesne, som först fäste min uppmärksamhet på
Stockholmshandskriftens betydelse för detta sammanhang, skrifver: »Il est bien
probable que ce livre, alors encore très lisible (il est du IXe siècle), et
splendidement décoré, a servi en cette grande circonstance».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stefan64/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free