Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen mottog meddelandet med tillfredsställelse. H. T. skriver
sålunda: »en för vår teaterfråga synnerligen lycklig lösning».
von der Osten hade teatern för en ny sejour, varpå
Hjalmar Selander spelade 20 dagar med en dramatisk ensemble och
med Gustaf Fredrikson som gäst i en hel del förut här spelade
succéser. En nyhet var Fuldas Ungdomsvänner, som nu fick sitt
första framförande på svensk scen, och vari Fredrikson hade en
av sina bästa roller. En ny pjäs av dansken Edgard Höyer,
Familjen Jensen, gick också nu under Selanders egid.
Senare återkommo både Lomberg, som gav repriser, samt
Håkanson-Svennberg, varpå även denna säsong avslöts med ett
danskt gästspel av Betty Hennings med sällskap.
* *
*
Om en tysk tenor, om Axel Engdahl och om Oscar Lomberg.
Spelårets clou, lyriskt sett, var Oscar Lombergs operasejour. I
några program medverkade »den tyske hjältetenoren Alfred
Rittershaus, löjtnant vid 25:te fältartilleriregementet i
Darm-stadt». Om denne tänkte vi tack vare Axel Engdahl, som ju var
en vitsens mästare, uppbygga våra läsare ett slag. Det var så här.
En dag, innan »gasten» ännu låtit höra sig, mötte Engdahl
sällskapets ordinarie tenor och intervjuvade denne på stående fot:
— Nå, va’ tycker du om den tyske konkurrenten, sporde han.
Härlig röst kan jag tänka mej ?
— Vet inte — har inte hört honom, svarade den ordinarie.
Jag vet bara, att han är flintskallig — han ser ut som en
biljardboll i huve’t. . .
— Gör han?, replikerade Engdahl. Då ska’ du få si, att det
blir kö vid biljettluckan ...
Om den gode Axel och Lomberg ta vi en annan historia,
eftersom vi äro inne på ämnet.
Det var på hösten 1897, då Lomberg efter att ha övertagit
det kullbytterade Fröbergska sällskapet hade hyrt Stora teatern
för en längre sejour. Ekonomin var skral, och det hela hotade
att alldeles gå i stöpet. Goda råd voro dyra. Lomberg tog sin
vän Axel Engdahl till hjälp, med påföljd att en rundtur till de
konstinstresserade affärspamparna snart var iscensatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stgbg/0168.html
