Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är helt naturligt att dessa på enskild väg
söka att taga igen den andliga hyllning och
pekuniära belöning, som den njugga konsten förnekar
dem, och det visar sig då att de privatim kunna
vinna beggedera inom en sfer, som flerdubbelt
riglar igen om sig undan hvarje publiks öga.
Teatersujetterna äro bättre än sitt rykte,
mindre uppslukande än hvad svartsjuka fruar eller
längtande fästmör inbilla sig och mindre antändliga
än hvad spekulerande eller svärmande beundrare
skulle önska. Operettens moral är under alla
väderstreck något lättare än katekesens, men vi kunna
tryggt påstå att de noveller och historier, som gå
i svang om teaterlifvet i de stora verldsstäderna
och som sedermera begärligt slukas af den svenska
allmänheten, hafva föga motsvarighet i vårt
beskedliga Stockholm. Och när »en roman» någon
gång inträffar, så uppsöker den gerna utlandet,
enär den exotiska växten icke här kan utveckla
sig i all sin prakt. Det fans sålunda för ett par
år sedan en sextonåring, ingen artist, ingen aktris
men en mycket nätt scenapparition, i hvilken en
ung man, ett af Frankrikes berömda namn och
stora förmögenheter, som för tillfället lekte diplomat
här i Stockholm, råkade fögapa sig. Direktören
fick några superfina middagar och aktrisen några
små biroller. Kamraterna tyckte, att då hon i
alla fall en gång skulle lära sig konsten att älska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
