- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
85

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himlakropparnas atmosfärer och deras fysik.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antagits vara 10 kilometer. Som vanligt i liknande
fall räknas här med volymsprocent.

Under namnen på luftgaserna ha skrivits deras
molekylarvikten som ge ett mått på deras specifika vikter.
Vattenångans mängd har ej inräknats, då procenttalet
för de övriga gaserna beräknats. Den växlar nämligen
starkt med orten och tiden. Tabellens tal för vatten är ett
medeltal för hela jorden — det motsvarar 11,4 gram per
kubikmeter — eller 16,5 grader varm luft mättad med
vattenånga. Såsom av tabellen synes, avtager luftens
vattenhalt i procent till en tiondedel redan på 10 kilometers
höjd, men tilltar sedan i stratosfärens konstanta temperatur.
Vattenångans huvudmassa ligger som ett skikt starkt
konsentrerat mot jordytan. Även kolsyran avtar snabbt med
stigande höjd på den grund att dess täthet är omkring
1,5 gånger större än luftens. Detta framgår av värdet
44 på kolsyrans molekylarvikt, skriven i tabellen under
gasens i fråga namn, medan luftens molekylarvikt i medeltal
är 29. Ännu mycket hastigare avtaga krypton, vars
molekylarvikt är 83, och xenon, vars molekylarvikt är 131, med
stigande höjd. Dessa likasom neonet, vars procenthalt först
något tilltager med höjden, och argonet, som avtar uppåt,
såsom tabellen utvisar, spela emellertid, så vitt man
känner, ingen nämnvärd roll i naturens hushållning.
Detta är i stället i så mycket högre grad fallet med
vattenångan och kolsyran, som giva näring åt växterna
och dessutom skydda jorden mot allt för häftig
värmeutstrålning mot världsrymden. Det är ju välbekant huru
häftigt temperaturen växlar under dygnets lopp i torra
ökenklimat, medan motsvarande växling i fuktiga klimat
är jämförelsevis obetydlig (jämför ovan s. 47). Detta
beror på vattenångans förmåga att minska jordens
värmeutstrålning. Kolsyremängden är nära lika över allt på
jorden — dock är den i luften över högt belägna orter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free