Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
— Han är ju lärare viel musikaliska
akademien?
— Ja, och. vi vänta hvar dag på, att han skall
bli professor.
— Stackars Bruno!
— Men han är ändå snäll och god, och han
kan verkligen vara glad och skämtsam ibland, när
han är ensam med mig. Men i sommar vet jag
inte, livad det är åt honom — — Att han inte
kommer!
Den resande hörde icke längre på gossens
berättelse. — Jag skall vänta på honom, sade han
och gick litet längre framåt gångstigen.
Flydda tider stego upp för lians minne. Han
kom i håg en ung man som hette Gösta, och som
liade en viss likhet med honom sjelf. Han såg
denne komma hem från en utrikes resa, han
mindes, huru ifrigt han spanade efter ett för honom
obekant fruntimmer med namnet Siri Borg, huru
han slutligen kom henne på spåren vid Ramlösa,
huru han der gjorde bekantskap med Bruno, en ung,
excentrisk, svartlockig herre, huru han slog denne
ur brädet — —
Det var ödets fel liksom i tragedierna. De
hade suttit i en löfsal en afton, Bruno, fröken Borg
och lian sjelf. Han hade berättat, huru han några
månader förut i Florenz kommit öfver en fotografi,
som under en föreställning på operan kommit
nedfarande från en af logeraderna och blifvit
tillvaratagen af en ung flicka, sota troget gömde [sitt fynd
och först några dagar derefter vågade visa det i
"pensionen", der såväl hon — lion var fransyska
— som Gösta voro inackorderade. Gösta blef
genast kär i porträttet, den unga flickan blef
öfver-talad att lemna sitt fynd åt honom, och han beslöt
att helga sitt återstående lif åt uppgiften att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
