Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
— Nå ja, hvarför icke fortsätta med det. När
man råkas så ofta som vi — —
— Ja, hvart tionde år.
— Kanske sitter du nu och undrar, om vi
skola råkas igen tio år härefter.
— Möjligt, och då skall Bruno kanske tala
om för mig, att lian inte kände mig förr än då
— och att han aldrig ens har känt sig sjelf.
— Känner jag inte mig sjelf?
— Nej, du känner blott en del af- dig, men
den andra — —
— Förmodligen den bättre hälften — —
— Mycket riktigt, den har du dolt så troget
under ett skal af ironi och förakt för allt, som
du likväl i djupet af din själ älskar och saknar.
Du tror, att din höst är kommen, — vet du
inte, att många höstdagar äro de vackraste på hela
året?
— Kanske du vill säga, att äfven jag är ung
ännu? Ungdomen begår så många dårskaper —
— Ja, den drömmer för mycket.
— Och bygger luftslott på en mycket dålig
grundval.
— Och tror på stjernfall, tillade Siri.
— Och vet inte, hvad den vill.
— Och är lycklig.
— Den åldern har jag vuxit ur.
— Kan du då inte växa in i den på nytt?
— Omöjligt! — Så vida inte en godhjertad
varelse, en sådan der, som man ej ens vågar se
på, derför att hon står så oändligt högt öfver
en – —
— Som är så vacker, som en ung skalds första
dröm, tillade Siri sorgset, då hon hörde hans
ironiska ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
