Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
De voro borta.
Bruno hörde deras steg dö bort, han hörde
den gamla murkna trätrappan utför berget knarra
under Göstas tyngd, han såg en skymt af dem
nere på promenaden.
Han gick fram öfver berget. Man hade tändt
fyren midt emot. Den spred öfver de förr så
ogenomträngligt mörka klipporna ett dämpadt rödt
ljus.
Och vågorna sjöngo sin söfvande vaggsång,
den lät vemodig, men ej så hopplös som nyss.
Bruno satte sig ned och lutade hufvudet i sin
hand. Många tankar irrade genom hans hjerna,
mycket, som han trodde sig ha glömt, stod klart
och skarpt för hans minne — —
Han hörde ej, att lille Edvard nalkats och
redan på långt håll ropat, att han hade telegram
till "professor Bruno", och att dennes utnämning
stod i Posttidningen. Det hade man talat om i
brunnssalongen.
Hans tankar gingo sin gång.
— Blifva ung på nytt — Omöjligt! — Men
om det ändå — — O, att det vore möjligt!
Edvard gaf till ett utrop.
— Oh! — Se!
Bruno reste sig hastigt.
— Hvad var det?
— Ett stjernfall!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
