Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Miniatyrmålning af verldsalltet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MINIATURMÅLNING AF VERLDSALLTET. 63
narne på nattens skrud glänsa. Bland dem finnas stjernor af
grön, gul, blå och violett färg i alla möjliga skiftningar.
Stjernor af gulaktigt ljus med delvis svag, färgad nyansering
utgöra för närvarande hälften af hela antalet; de hvita belöpa
sig till Vs och de orangefärgade till något öfver l/s, så att för de
öfriga återstår en tiondedel af himmelen. Det är som befunne
man sig i en trädgård, der de mångfaldigaste blommor tjusa
ögat. Dock, medan i blomsterträdgården blommornas fördelning
är af skickliga händer så anordnad, att färgerna verka i
beräknad omvexling, befinna sig på himmelen likfärgade stjernor för
det mesta i samma region. Så finna vi hvita stjernor företrädesvis
i den nordliga hälften af himmelen; dernäst komma åt söder
till violetta och blåa och till sist orangefärgade och röda.
Isynnerhet är den trakt, der stjernbilden Herkules befinner sig,
utomordentligt rik på blå och violetta stjernor.
För att fullständiga denna målning, bör jag ytterligare
nämna, att det fins ett slags stjernor, som genom sitt färgspel
äro synnerligen märkliga. Det är dulbelstjernorna, så kallade
af den egendomliga omständigheten, att två eller flere solar äro,
här innerligare Iörenade med hvarandra genom bandet af
ömsesidig dragningskraft, och alltefter förhållandet af sin massa
beskrifva de den ena kring den andra eller båda kring den
emellan dem liggande tyngdpunkten kretsformiga eller
elliptiska banor. Dessa banor äro så små, att de blott i de bäst
inrättade, med skarpa mätinstrument försedda, teleskop kunna
urskiljas. För det oväpnade ögat té sig dessa himlakroppar,
i följd af deras närhet intill hvarandra, blott såsom en enda
stjerna.
Man har redan funnit 6,000 sådana föreningar på
himmelen, och man har för många af dem äfven redan beräknat den
tid, på hvilken de fullborda sina banor kring hvarandra. Der
fins en liten stjerna i Stora björn, som löper omkring en annan,
ej mycket ljusare stjerna en gång hvart 60 år. Gamma i
Jungfrun omsvärmas af sin ledsagare på 153 år, och i den
sköna stjernbilden Kronan fullbordar Sigma först på 608 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
