- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
127

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MÅNSKEN SS VÅRMERI. 127

af agg mot haren, afhålla sig Hottentotterne ännu i dag från
att njuta köttet efter djuret med den klufna läppen.

I sjelfva verket fins det intet enda naturfenomen, som är
så egnadt att för barnsligt naiva sinnen så åskådliggöra
möjligbeten af en återuppståndelse efter döden. Så ropar äfven
Kongonegern vid anblicken af nytändningens smala skära, i
det han faller på knä och klappar i händerna. »Måtte mitt
lif förnyas, liksom du är förnyad!»

Lifvets årliga återuppvaknande i naturen, så som det ter
sig i skog och mark, oafsedt den omständigheten att det ej
är tillämpligt på tropikerna, kräfver en större uppmärksamhet
och en längre iakttagelse och kunde sålunda i hvarje fall först
senare än återkomsten af det vänliga månljuset, som eger rum
redan efter tretio soluppgångar, leda till föreställning om
odödligheten.

Öfver hufvud stå såväl månen som solen och stjernorna
hos alla folk, så väl af den lägsta som af den högsta kultur,
i det innerligaste samband med tron på ett lif efter detta,
öfver allt förlägger man underjorden till de nejder, der
stjernorna gå ned, i det man äfven uppfattar menniskans död som
en sådan nedgång, såsom detta får ett skönt uttryck i en sång
bos Diuka-negrerna vid hvita Nilen:

Den dag då Dendid skapte alla ting,

Han skapte solen";
Och solen kommer,’hon går ned, hon vänder åter.

Han skapte månen;
Och månen kommer, han går ned, han vänder åter.

Han skapte stjernor;
Och stjernor komma, de gå ned, de vända åter.

Han skapte menskan,

Och menskan kommer, stiger ned i grafven,
Men vänder aldrig åter. .

I Indien tror man sig i månens bild se ett rådjur, i Siam
sn man och en qvinna, som stapla upp en rishög.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free