- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
132

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

132

MÅNSKENSSVÄRMERI.

Fig. 21.

jord, hvilken kort efter nymånen ännu alltid kastar ett så
starkt ljus på vår drabant, att hans mörka sida varder ’synlig
för oss. Efter hand växer emellertid månfasen, medan
jord-fasen, sedd från månen, aftager, och jordskenet försvinner.

Dessa förändringar i månens gestalt, hvilka, enligt hvad
som af det sagda framgår, ej hafva någon verklig, utan
endast en optisk grund, äro de enda, som vi kunna iakttaga på
vår drabant. I öfrigt visar han alltjemt samma »gamla»
ansigte: sedan urminnes tider har man ständigt sett blott en
och samma halfva af månytan. Orsaken till denna företeelse

tillskrifva astronomerna
enhälligt en egendomlig form af
månkroppen. Enligt Hansen
sammanfaller ej månens
medelpunkt med tyngdpunkten,
vare sig nu att med fullständig
Iktotform af månen tätheten af
den oss f rånvända halfvan är
större än hos den åtvända,
eller att månkroppens gestalt
ej är fullkomligt klotformig
utan något utsväld mot
jorden, hvilken sistnämnda åsigt
Gusew försvarar på grand af
stereoskopisk framställning af
månen. I hvarje fall sammanhänger denna företeelse med
månens^ tidigaste tillstånd, då hans massa ännu icke var
hårdnad utan trögflytände och derför under påverkan af jordens
attraktion ej kunde lagra sig jemt och likformigt utan måste
mot den attraherande kroppen antaga en äggfor mig gestalt.
Genom denna öfverskjutande massa är månen nu äfven med
afseende på sin rotation ständigt bunden vid jorden. Den
öfver medelnivån likt en ofantlig bergmassa framspringande,
mot oss vända niånhalfvan erfor en starkare attraktion af
jorden än de öfriga regionerna och förorsakade derigenom till

Månens askgråa ljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free