Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅNSKENSSVÄRMERI. 145
att der förut ej fans någon dylik bildning. Den 18 juni
syntes den blott som en stor svart fläck, omgifven af en
dunstar-tad rand. Följande dag var han fullständigt försvunnen. »Från
denna dag till den 30 november kunde kratern i följd af
ogyn-sarnma väderleksförhållanden ej ses. Sistnämnde dag visade
han sig som en mörk fläck, men följande dag var han åter
försvunnen och den 13 december kunde man iakttaga blott en
svag, knapt synbar punkt. Slutligen den 8 mars 1878 var
kratern fullständigt osynlig». Detta gåtfulla föremål befinner
sig i en trakt af månen, hvilken af såväl Mädler som
Lolir-mann är aftecknad med synnerlig omsorg och fullständighet.
Likväl synes ej ett spår deraf på deras kartor. Den engelske
selenografen Nelson *, hvilken i sina tidigare iakttagelser lika
litet varseblifvit något deraf, påstår deremot nu, att
ifrågavarande krater, som har beteckningen Hyginus N, är så bestämd
och så i ögonen fallande, att det är omöjligt att förbise
densamma. D:r Klein anmärker, att när ljusgränseii ligger mellan
-f- 5° och 0° längd och solen således uppnår en höjd af 3°
till 8° öfver den nordvest om Hyginus varande slättens
horisont, visar sig Hyginus N som en mycket tydlig svart fläck,
vida tydligare än den lilla krater, som omgifver honom. När
ljusgränsen fortskrider från 0° till - 10° längd, eller när solen
stiger från 8° till 17°, förlorar kratern hastigt sin dunkelhet
och försvinner helt och hållet vid en ljusgräns af - 20° längd,
det vill säga 26° höjd.
Månens invånare. Vid samtal med allmänheten örn
himmelska företeelser kan man vara öfvertygad om att på tal om
de forskningar, som anställts på månens yta, alltid blifva
tillspord om, månens invånare. Och i sjelfva verket är ingenting
förlåtligare än denna riktning af nyfikenheten. Menniskan är
ju alltid i sina ögon det vigtigaste i skapelsen, och den
oorganiska verlden är ju enligt den stora hopens uppfattning blott
till för hennes skull. En himlakropp utan organiska varelser
1 Neison: Der Mond. II Aufl. påg. 419.
Stjernor ock Menniskor. . IQ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
