Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅN SKENSS VARM EFJ. 147
förstoring kan emellertid i följd af oklarheten och dallringen i
vår atmosfer aldrig användas vid månobservationer, om icke
möjligen någon gång i framtiden sådant kunde ske på något
högt berg i den heta zonen. Med 6000-faldig förstoring skulle
man kunna iakttaga ett månlandskap på samma sätt som man
med blotta ögat ser Mont Blanc från Genevers j ön. Således
kan det ej ens under de allra gynsammaste förhållanden vara
tal om att på månen kunna urskilja en varelse af en menniskas
storlek.
Månens inverkan på jorden. Ett verkligt inflytande af
inånen kan tänkas på tre sätt: genom ljus, genom värme,
genom attraktion.
Såsom synes af månfotografierna, reagera månens strålar
kraftigt på kemiska preparat. Det märkliga dervid är, att det
olika inflytandet af de ljusa och mörka partierna af månen är
mycket betydligare här än vid direkt iakttagelse. Mareytorna
visa sig nämligen mycket mörkare på månfotografierna än för
ett öga, som direkt iakttager desamma. Det låter väl tänka
sig, att månljuset utöfvar inflytande äfven på andra kroppar,
hvilket hittills undgått oss.
Värmestrålar kunna tänkas komma till oss antingen ifrån
månens inre, ifall detta ännu skulle befinna sig vid en hög
temperatur, eller från ytan, om denna reflekterar solstrålame,
eller slutligen i form af utstrålning från de genom solen
uppvärmda öfversta månlagren. Det första slaget värmestrålar
torde man för närvarande kunna direkt förneka. Annorlunda
förhåller det sig emellertid i fråga om de öfriga
strålningssätten. Den förste, som anstälde en undersökning i denna
riktning, var Dschirnhausen omkring år 1700. Han samlade
mån-strålarne medelst linser och riktade dem mot en termometer.
Temperaturhöjningen visade sig dock lika med 0. Ungefär
vid samma tid förtätade Lahire månljuset 300 gånger medelst
en brännspegel af 3 fots diameter, men icke heller han iakttog
något resultat på termometern. År 1831 gjorde Melloni ett
första försök medelst en metallspegel och en thermostapel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
