Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Jordens vandring genom spillrorna af kometen Biela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JORDENS YAN7DRINa. 179
demien: »I förstone föreföll mig denna i astronomiens historia
enastående kornetupptäckt såsom en lek af slumpen. Men min
vän, professor Weiss, gjorde mig uppmärksam på, att detta
antagande beträffande identiteten dock ieke utan vidare kunde
tillbakavisas; och i sjelfva verket hafva mina undersökningar,
som kräfdes för anskaffandet af några analytiska utvecklingar
af särskildt slag, ledt till det öfverraskande resultat, att
meteorfallet den 27 november nästan otvifvelaktigt står i det
närmaste samband med den Pogsonska eller rättare Klinkerfuesska
kometen och att det i alla händelser är en möjlighet, att det
iakttagna föremålet verkligen är Bielas hufvud». - Denna
slutledning grundar sig hufvudsakligen på den omständigheten,
att med antagandet att kometen vid tiden för sin upptäckt
befunnit sig 1,500,000 geografiska mil från jorden, måste han
kl. 8 på aftonen den 27 november hunnit mycket nära
jorden. Dessutom visa de genom professor v. Oppolzer erhållna
elementen en stor likhet med kometen Bielas; blott
periheliiti-den, hvilken af Michez faststäldes till den 6 oktober 1872,
infaller enligt v. Oppolzer den 6 januari 1873, hvilket väl får
sin förklaring genom de sedan 1866 och isynnerhet den 27
november 1872 erfarna störningarne. Professor v. Oppolzer
finner, att kometen sjelf kl. 8 eftermiddagen den 27 november,
vid tiden för den stora meteorsvärmen, sannolikt stått utanför
jordbanan och befunnit sig på ett afstånd från jorden af blott
ungefär 180,000 geogr. mil, d. v. s. något mer än 3
måndistanser. Han befann sig, om det valda elementsystemet
bekräftar sig, vid den tiden på den sydliga himmelen i närheten
af stjernan Kaiiopus och kunde sålunda begripligtvis icke synas
på den norra hemisferen. Dess verkliga diameter uppgick,
såsom vi med det förenämnda antagandet beträffande hans
afstånd och den andra Pogsonska iakttagelsen till grund, till blott
omkring 510 geogr. mil, således 40 mil mer än månens;
svansens längd var denna morgon 3,260 geogr. mil. Derigenom
vore ett betydligt aftagande sedan år 1806 ådagalagdt.
På grund häraf skulle vi den 27 november icke hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
