Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Kometerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
212 KOMETERNA.
Så visade den beryktade kometen af 1823, hvilken sågs af
lekmän med blotta ögat förr än astronomerne märkte honom,
äfvensom den fjerde kometen af 1851, likaledes en mot solen
riktad svans, som likväl var kortare än den f rån vända. I första
fallet bildade båda en vinkel af 160 grader; den kortare aftog
hastigt, såväl i afseende på intensitet som längd. Zöllner
förklarar detta fenomen genom kometelektricitetens öfvergång i
den motsatta.
Har nämligen i regeln en komet en elektricitet, som är
liknämnig med solens, så måste de från kärnan uppstigande
ämnena (dunstmassorna) bortstötas från solen; innehålla likväl
.en del af dessa massor oliknämnig elektricitet, så attraheras
dessa återigen af solen.
Så väl genom utstötning af materia, som äfven genom
gravitationsskilnaden, måste ett fullständigt lösgörande af de
utkastade ämnena från kometen sjelf ega rum, och vi skulle i
sjelfva verket kunna iakttaga kometmateria på långt afstånd
från kometen och skiljd från honom, om icke med skilsmessan
äfven på samma gång vore förbunden en ljusförsvagning hos
de afskilda delarne ända till deras skenbara slocknande. Den
derigenom uppkomna förlusten i svansen ersattes dock hvarje
ögonblick genom ett nytt tillflöde från hufvudet, så att
skenbart alltjemt samma kropp lyser för oss, medan i verkligheten
denne hvarje ögonblick är en annan och blött formen i
allmänhet blir beståndande. Så synes äfven alltid ett vattenfall
detsamma, när vi betrakta dess form, och dock veta vi mycket
väl, att vi hvarje sekund hafva nya vattendroppar framför oss,
Så länge de formbetingande orsakerna förblifva desamma, är
hvarje droppe tvungen att träda i sin föregångares spår och
intaga dess plats. Så förblifver under hastig vexling af ämnen
formen alltid densamma. Ja, om det förhölle sig annorlunda,
så skulle äfven menniskor, djur och växter och allt hvad som
genom ämnesomsättning närer och uppehåller sig, ständigt
vexla form och gestalt, och ingen skall kunna påstå att han i
dag är densamme, som han var i går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
