Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Kalendern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KALENDERN. 301
fullständiga försvinnande från nattens skådebana fann sin
afslutning. Så uppstod månaden. De lifliga åtbörderna och
gläd-jeyttringarne vid månskärans första framträdande hafva
bibehållit sig ej blott i Judarnes kult utan förekomma ännu i dag
hos de vildaste folk, som för oss måste gälla såsom
representanter för menniskoslägte! på dess lägsta kulturgrader och
sålunda ersätta det, som fattas oss i historiska dokument från
denna aflägsna tid. Så berättar Tylor i sitt utmärkta arbete:
»Kulturens ursprung» i sin uppsats om Animismen: I Afrika
spelar månens dyrkan på ett ofantligt område en framstående
rol, hvaremot solens dyrkan är alldeles obekant, eller
åtminstone högst obetydlig. Hos de sydliga stammarne i
Central-Afrika vänta menniskorna på de första strålarne af den nya
månen, hälsa honom med glädjeropet »Kua!» och uppsända
böner till honom. Vid ett sådant tillfälle bad Livingstones
tjenare Makololo: »Gif att vår resa med den hvite mannen
må vara lyckosam!» Dessa menniskor hålla högtid vid
nymåne, och öfver hufvud är i många länder månens dyrkan
förbunden med inrättandet af periodiska fester.
Negerstam-marne tyckas nästan allmänt hälsa nymånen vare sig med
glädje eller fruktan.
Invånarne i Guinea springa omkring med underliga
åtbörder och företaga sig till och med att kasta eldbränder emot
honom; aschangeiiegrema betrakta honom med en vidskeplig
fruktan; fetuiaegrema hoppa tre gånger i luften hållande
hvarandra i händerna och tacka honom. Kongonegrerna falla på
knä och klappa i händerna med ropet: »Måtte mitt lif
förnyas så som du är förnyad!» Om hottentotterna berättades
redan i början af förra århundradet att de vid full- och
nymåne dansa och sjunga hela natten igenom, kallande månen
sin »store kapten» och ropande till honom: »Var oss hälsad.»
Låt oss få mycket honung! Måtte vår boskap hafva rikligt
att äta och gifva ymnigt med mjölk!» Vildarne på
Vancou-veröarne säga, att månen blickar vänligt ned under åhörande
af deras bön. - Såsom en af de segaste traditionerna måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
