Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Långfredagen år 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIV.
Långfredagen år 33.
»Visste qvinnorna, hur skönt andakten kläder dem, så
skulle alla vilja vara fromma», säger den religiöst vordna
grefvinnan Ida Hahn-Hahn i sin roman »Maria Regina». Jag
bråkade min hjerna för att uttänka ett dylikt motiv äfven
för män, men förgäfves. Nästan tyckes det, som intet smink
ville fastna på mannens hårdare hud. Och emedan vi så utan
hänsyn bär den osminkade sanningen till torgs, skyller man
oss för att vara känslolösa och blottade på allt sinne för det
idéela. Välan, nämn den gräns, der lögnen upphör och idealismen
vidtager, så skola vi bevisa, att vi äro oklanderliga
idealister. För svage och sjuke tjenar stafven sill stöd; ingen
bör då beklaga oss, att vi vandra utan käpp. Och vi andas
fritt dervid, ty vetandets gränser famnar en långt vidare rymd
än trons. När vi vilja tillfredsställa vår känsla och vårt hjerta,
tillgripa vi icke de sömnmedel, hvilka på etiketter angifvas
såsom lugnande för lidelserna, medan de i sjelfva verket oftast
egga dem. Äfven den nämnda af arten af hjertetillfredsställelse
tangerar gränserna af ren sinlig tillfredsställelse och
skjuter ej sällan öfver densamma. Och hvad nu dessa gamla
dokument beträffar, på hvilka sagde fromhet vill skaffa sig
uppbyggelse, så äro de oss uppriktigt sagdt, på grund af sina
historiska konseqvenser, dock alltför allvarliga, för att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
