Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Den helige Kristoffers ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVIII.
Den helige Kristoffers ben.
Det var en klar majnatt, när jag, då blott en femårig
gosse, väcktes af min far klockan ett på morgonen.
Yrvakenheten var snart öfvervunnen, ty jag visste hvarom det var
fråga: det gälde belöningen för min flit under en hel vecka,
som jag tillbragt hemma öfver skol- och skrifböcker. I skolan
mottogs till följd af brist på utrymme intet barn förr än det
fyllt sex år.
»I morgon, Rudolf, skall du få följa mig upp på berget.»
Hvilken glad underrättelse för en gosse, som växte upp utan
lekkamrater och ej kände någon annan vän än sin far, ingen
annan omgifning än den stilla heliga naturell.
Morgonluften fläktade sval emot oss, men kläderna voro
väl valda. Tigande skredo vi förbi de tillbommade husen.
Sedan vi passerat de sista, pekade min far på vintergatan å
den klara himmelen, huru hon drog fram i en väldig båge,
och på karlavagnen; de öfriga stjernbilderna, som han kände,
Lien och Kycklingame, voro ännu icke synliga. Och så flög
ett stjernskott i kort bana hastigt förbi en klar stolt stjerna.
Mycket visste han ej att berätta derom, men gossens sinne
öppnade sig och naturens goda andar höllo midt under
nattens tystnad sitt intåg.
Och så bar det på en sidoväg från slätten upp mot
berget; de dunkla furutoppame slöto sig öfver hufvudet,
stjernorna försvunno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
