Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Den helige Kristoffers ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lösbrutna gärdsgårdsstörar och knölpåkar, som lågo strödda
rundt omkring, betecknade platsen för den sista
vallfartsdrabbningen.
Det lilla kapellet var stängdt, så att vi kunde bese det
endast utantill. På norra sidan var målad en jätte, som
upptog hela väggens höjd. Väder och vind hade farit illa med
honom, men i det hela var teckningen ännu tydlig. Jätten
vadade med en gosse på skuldran och en väldig trästam i
handen genom ett stort vatten.
Det var den helige Kristoffer. Han hade vid brädden
af en flod mött en främmande gosse, som bad att han måtte
bära honom öfver floden. Den helige Kristoffer tog honom
på axeln och bar honom med stor ansträngning genom de
strida vågorna, ty gossen hade tyngden af en stor börda. På
andra stranden tillfrågad om orsaken härtill gaf han jätten
till svar: »Da har burit himmel och jord», hvarefter han
plötsligt försvann. Deraf förstod den helige Kristoffer, att han burit
Jesusbarnet på sina axlar.
»Hvaraf vet man, att den helige Kristoffer var en jätte?»
»Man har hittat tänder och ben af honom på åtskilliga
ställen; de äro af en utomordentlig storlek och brukade förr
upphängas i kyrkorna. Utanpå hvarje sådan kyrka målades sedan
en bild af den helige Kristoffer.»
»Hänger det en sådan tand äfven i denna kyrka?»
»Det fans visserligen en sådan der, men man, har på
kejsar Josefs befallning åter aflägsnat dessa ben ur de flesta
kyrkor; dessutom påträffades efter hand så många af det
slaget, att det ej var lätt att finna plats för dem alla.»
»Har det då funnits så många helgon med namnet
Kristoffer?»
»Det torde nog hafva funnits en hel del. Men solen
börjar bränna hett, vi måste bryta upp!» slöt min far
samtalet med ett nästan omärkligt leende. »När du blir litet äldre
skall du nog få veta mer härom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
