- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
118

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ungar från gården, och det var ett riktigt nöje att
se honom gå omkring som en skildtvakt och breda
ut stjerten. Jag vill ej hafva mindre än tjugufem
shillings för den, sir."

"Men jag har inte tjugufem shillings. Jag kan
inte skaffa dem, "sade Harry förtviflad.

"Det skulle ni tänkt på; innan ni sköt den stackars
gamla kalkonen," genmälte arrendator Grice.

"Men hvad i all verlden, skall jag taga mig till?"
frågade Henry.

"Det får ni sjelf fundera ut, sir," svarade
arrendatorn och tog upp den olyckliga bössan. "Jag skall
taga den här, och hindra er att göra mera ofog
dermed."

"Ack, nej, nej!" utropade Henry. "Det är inte
min bössa, det är mr Grevilles; var så god och låt
mig få den."

"Hvad! Var det de der valparne, ungherrarne
Greville, som voro i sällskap med er?" mumlade mr
Grice, "om jag vetat det, så hade jag ej släppt dem
så lätt. De der gossarne äro en riktig landsplåga.
Jag önskar, jag hade fått tag i en af dem, så skulle
han minsann fått betala kalaset."

Henry tiggde och bad att få bössan, och berättade
att de tagit den utan lof, men arrendatern var
obeveklig. "Han kunde ju gå till dem," sade han, "och
låta dem bidraga till kalkontuppens betalning; hur
de hade fått bössan, rörde honom ej, men de skulle
ej återfå den, förrän han fått pengarne, och om han
ej fick dem innan qvällen, så skulle han bära bössan
upp till herrgården och klaga för mr Greville.

Med detta svar släppte han den olyckliga Harry,
som sprang till sina vänner, för att berätta för dem,
hvad arrendatorn sagt och på hvad vilkor de kunde
återfå bössan. Han fann dem sittande på en låg
mur, vid början af deras egor, väntande att få höra
hur det gått honom. När han omtalat sin historia,
grälade de på honom, för det han hade förrådt dem,
och förklarade, att de skulle laga, att han komme i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free