Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’185
som den nu tycks göra — att du i själva verket
förklarade, att du var besluten att aldrig låta prästviga
dig, och att en överenskommelse träffats i enlighet
därmed.
— Hörde du det — ja, det var inte alldeles
grundlöst. Du kommer nog ihåg vad jag sade dig om
den saken, när vi först talade därom.
De hade hunnit fram nästan till porten, ty hon
gick fort för att bli honom kvitt, och då hon för
sin systers skull icke ville reta honom, svarade hon
endast vänligt leende:
— Se så, mr Wickham, vi äro ju svåger och
svägerska. Låt oss inte gräla om vad som varit. I
framtiden hoppas jag att vi alltid ska bli ense.
Hon sträckte fram handen, han kysste den höviskt
och vänskapligt, fastän han knappt visste vilken min
han skulle göra, och de gingo in i byggningen.
FEMTIOTREDJE KAPITLET.
Mr Wickham hade fått så nog av detta samtal,
att han aldrig mera besvärade sig eller retade sin
kära svägerska Elisabet med att bringa detta ämne
å bane, och hon märkte med glädje, att hon sagt
nog, för att han skulle förhålla sig lugn.
Dagen för hans och Lydias avresa kom snart, och
mrs Bennet måste finna sig i en skilsmässa, som, då
hennes man på inga villkor gick in på hennes plan,
att de alla skulle resa till Newcastle, troligtvis skulle
räcka åtminstone ett år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
