Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitom döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORMTIDER
täckte dock envist himlen, så att en kall grådager
göt sig öfver det vintriga landskapet, äfven sedan
solen gått upp. Men när fartyget närmade sig
Mariehamn, lättade det på bakom oss i öster,
och en flod af gult ljus tände alla rutor i den
lilla staden.
Det var vackert så det förslog.
Nu minns jag icke längre hur husen lågo, och
om jag finge se ett vykort af hamnen, skulle jag
knappast känna igen den, men hvad jag minns är,
hur starkt den tanken slog ner i mig, att detta
lilla samhälle midt ute i hafvet måste fostra i
egenartade och intressanta människor och att jag
bra gärna skulle velat stiga i land och stanna
där någon tid.
Det blef ingenting af med det, andra orsaker
som jag inte mer gitter tänka på kallade mig
hem, men om jag gjort det skulle jag då ha
träffat Wanda, det frågar jag mig om, och skulle
jag ha behagat dig? Skulle du ha behagat mig? I
Ja, det kan jag fråga! Eller är det just det att
vi träffades i år och att vi först nu vuxit oss så
färdiga för hvarandra som gjorde att vi logo ett
igenkännandets leende första gången vi sågo
11
II!
Bf
I
I!
raSiillkf’
t
Hl
34
Bi
II
I
KU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
