Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitom döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| 50
k
STORMTIDER
motsatsers sammansmältande, som vår kyss inne-
burit, mannens och kvinnans uppgående i hvar-
andra. Skilsmässan verkade åtminstone hos mig
som smärta och jag gladde mig åt mörkret där-
för att det räddade mig från att brista i gråt.
På hemvägen öfver bron in mot staden just
som vi passerade droskstationen och sågo den
upplysta urtaflan i Jakobstornet, spratt Wanda
till. Klockan visade strax elfva.
»Nej men är hon redan så mycket!» und-
slapp det henne.
»Är du rädd att porten är stängd? . . . Eller
har du inte portnyckel?» frågade jag, spänd på
om hon icke beräknat att hon skulle komma att
vara tillsammans med mig detta första möte så
länge och därför gått ut utan. Men då hon
svarade att hon aldrig går .ut utan, fick jag som
en stöt i mig och frågade:
»Men hvad var det då?»
ȁ ...
jag kom att tänka på något. . .
På att mitt fönster står öppet.. .»
När jag hörde tonen och märkte hennes
bryderi och hur snabbt hon fattade sig, fastän
hon glömde af att hålla om min arm lika sta
}
I
B
B
f
II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
