Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitom döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
,
f
fe
MITOM DÖDEN
grönska af knoppande träd oeh mossiga klipp-
branter, och längst ner glimmade punkter af
Bredabliks rutor. Och ju längre TMalade jDch
ju vackrare det blef omkring oss, desto overk-
ligare tycktes mig denne man. Det var som om
hon berättat för mig, att hon en gång stigit in i
mörka grottor och gått där och gått, tills skym-
ningen omhvärft henne och hon slutligen funnit
en människa därinne, som icke vågade sig ut i
ljuset utan lefde för beständigt i denna bekläm-
mande skugga. Och vid att höra honom tala
om sin ensamhet denne främmande man, hade
hon så djupt gripits af hans nöd, som han icke
själf tycktes fullt fatta, att hon gifvit sig åt
honom vid hans första bön och låtit honom vara
i den tron, att hon icke heller kunde lefva i
ljuset utan var såsom han. Den tydningen tog
så helt min fantasi att det snart kändes som
om det blott varit fråga om en barmhärtighets-
gärning hon gjort denne andre och att hennes
känsla för mig ingenting gemensamt hade med
den hon haft för honom 1 Mig älskade hon! Åt
mig hade hon öfverlämnat sig i glädje. Mig
tillhörde hon! Eller hade vi inte lett redan första
te
Ki
B
k!
I
i
k
\
1
t
m
i
R|
1
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
