Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarta svalg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
i
K
m
SVARTA SVALG
stånd. Den hade varit öfvergifven i flera år allt
sedan Märthas far dog och sorgen kom i huset.
Gräset hade vuxit upp omkring den, och de
smala stigarna som ledde från den likt solfjäders-
spröten ut i parken hade grott igen. Nu gung-
ade blåklockor helt fridfullt i deras fåror och
äfven smörblommor och hundlokor liksom om
det var en älfdans som väntades. Blommorna
hade icke förstått hammarslagen de senaste
dagarna, och de nya friska plankbitarna som in-
satts i golfvet hade väl undgått deras uppmärk-
samhet. Men byfolket visste hvad det betydde,
och man nickade åt hvarandra, liksom när man
menar, att nu skulle det randas en ny tid. Nu
skulle älskog och munterhet och lifvets lidelser
åter få hemortsrätt på Stafsbrogården. Nu skulle
trakten få räkna en graf mindre.
Musiken ringde mellan träden väckande min-
nen, och min morfar steg ut på trappan och
höll ett tal om den döde egendomsherrn som ett
årtionde tidigare brukat ordna sommarfester för
bygdens folk. Märtha och jag stodo på verandan,
och hon höll om min arm och lutade sig intill
mig och lyssnade med tårad blick till den kära
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
