Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svarta svalg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR TA SVALG
II
»Jag är svartsjuk! ...
Jag lider!»
Och hon smekte mig.
»Älskling! Älskling min!»
Hon smekte mig så ömt som om hon redan
mist mig. Hon smekte mig med en rörelse så
stor och mild att jag trodde den skulle leda till
att hon skulle lofva mig att bryta fullkomligt
med den andra, men hon gjorde det icke. Kanske
kände hon sig själf för väl. Men jag hade velat,
att hon kunnat åtminstone i den stunden bedra
I
[;]!
sig till att tro på att hon var i stånd till en
brytning med honom. Jag hade velat att hon
sagt:
i
»Honom har jag att tacka för att jag inte
gick under. Dig har jag att tacka för att det
blef någon lycka för mig att jag inte gick under.
Det han har fått af mig, har gladt honom en
smula, och det skulle kanske plåga honom, om
jag nu återlämnade till honom dessa möbler,
som han lånat mig; för din skull vill jag dock
göra det och söka mig en annan plats, ty lefva
måste jag ju, och du har ju icke råd att försörja
mig i staden. På landet på din egendom kan
jag icke lefva, sen jag vänt mig vid staden, och
I
i;
i
Bl
1
I
141
ni!
I
i
I
Ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
