Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 STRIDSSKRIFTER
sig icke, då han tömde giftbägaren, och Kristus
dog med ett jubelrop.
Konsten verkar ju mer eller mindre
omedvetet med överdrifter, och däri ligger väl
förklaringen, varför lidandet oftast bär en vida mer
resignerad uppsyn i verkliga livet än inom
konsten. Europas litteratur har rent av berusat sig
i korsfästelsekoketteri, men hur mycket stort är
icke ännu osagt om resignation. Finns något mer
gripande än att se lidandet resa sig med stolt
resignation! Jag har sett en god vän småle
melankoliskt, medan han hostade blod, och detta
melankoliska leende på lidandets bleka ansikte
var något av det vackraste, jag sett i livet.
Flera skönlitterära arbeten tyckas emellertid
redan börja antyda, att resignationen åter skall
komma till heders. Även kan man säga, att flera
strömningar på andra områden än konstens röja
en tydlig lust att befria sig från en onödigt mörk
kolorit. Tiden törstar efter glädje. En sådan
egendomlig andlig sekt som frälsningsarméen kan
— för att gripa ett exempel av tio — icke uppstå
genom en ren tillfällighet, genom en enda persons
tycke och smak. Frälsningsarméens gudstjänst
med tamburiner och hallelujasång får väl snarare
betraktas som ett tecken på, att själva pietismen
längtar tillbaka till ett mindre trumpet yttre.
Vår tid har blickat alltför djupt in i naturens
hemskaste kaninkällrar och har dessutom på det
rent sociala området blottat ett alltför stort svalg
mellan ideal och verklighet, för att icke de
känsligaste och mest begåvade författarna i förstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
