Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorsdagen d. 19 Juni uppsteg solen klar ur
vågorna, ett förebud till den skönaste dag. Detta skedde
redan kl. ¾ till 3, och hon helsades med ett trefaldigt hurra
af oss, som till största delen icke förut varit vittnen till
detta hänförande skådespel. Färden gick lyckligt mot
Wisby, vårt mål för dagen; endast en liten episod, af mera
muntrande än farlig beskaffenhet, inträffade, i det elden
från skorstenen fattade uti och uppbrände ett segel. Snart
visade sig Gotlands branta klippstrand, Wisby framstod för
våra blickar med sina amphitheatraliskt uppstigande hus;
sina fyra kyrkspiror, sina gråa, af buskar kransade ruiner,
och sin höga, med tvärhuggna torn tätt speckade stadsmur.
Wisby.
Kl. 7 f. m. gungade vi in i hamnen, der, under
kanonernas dån från batterierna, alla fartygen flaggade. Alla
hamnens kajer voro fullpackade med menniskor, smyckade
som till högtid; ty hela befolkningen hade gjort sig ledig
som på en helgedag, bodarna voro igenslutna och allt
arbete hvilade för dagen. Nära vid landningsstället mottogos
vi af en sångarchör, som var kanske lika stark och till
sångarnes antal lika stor som vår egen, och i hvilken vi
med glädje upptäckte månget från en förfluten Upsalatid
välbekant anlete. Helsningssången var författad af Collega
Scholæ P. A. Säve; musiken dertill för tillfället komponerad
af Collega Scholæ Mag. C. J. O. Laurin:
Så minnesrika stånda Odins kullar,
Och herrligt är Hans helga lundars sus;
Sin böljas tåg idylliskt Fyris rullar
Hän utmed Eklundshof i stilla brus.
Och Lärdomsstaden ligger lugnt i dalen,
Der Sångens näktergal har byggt sitt bo;
Och andakt susar ifrån kathedralen:
Der växer Sveas Vår i stilla ro.
Och ära vare Fädrens helga minnen,
De Vises forskning vare helig frid.
Men städse höfves Ynglingarnes sinnen
Allt högre vyer för den unga tid.
Väl hafven J Linné och Wasa-hjelten;
Men ack, de slumra bland Er bägge två:
Och inga höjder ega Fyris-fälten,
Och höga vågor der ej mäktigt gå.
Derföre bort från edra folianter
J drogen och från Fyris’ flacka fält,
För att få skåda ifrån högre branter
Det fjerran lifvet vexlande och sällt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
