Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 4. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
poemet för öfrigt, liksom demanten någon gång kan
vara mer värd än den hand, på hvilken den sitter;
och det är ju sannerligen aldrig skäl att förakta den
stackars ädelstenen, — som dock är och förblifver en
ädelsten, — derför att den, som bär denna prydnad,
händelsevis icke sjelf är upphöjd öfver all misstanka!
När allt kommer omkring, ligger det dock mera
sanning, än konstfilosoferna vilja obetingadt erkänna,
i den princip, Tegnér sjelf uttalat, att „skönt är allt
hvad snillrikt är“. Och när Tegnér skenar åstad, får
man icke härutinnan räkna så noga med honom, detta
hörer till det ystra lynnet hos hans Pegasus; den är
en fullblodsfåle, som tumlar sig med stolta, hurtiga och
gratiösa manér omkring bland skogar och ängar, och
det ligger i hans fria naturel att han härunder äfven
gör ett och annat nästan litet för vågadt språng öfver
häckar och buskar, dervid han dock, märkvärdigt nog,
alltid lyckligt kommer ner på alla fyra. Den
fosforistiska pegasen var en misslyckad vinghäst, som
ständigt ville trafva uppe i skyarna, men derunder gång
efter gång föll åter pladask ned till vår föraktade jord,
och detta till icke liten förnöjelse’ för de belackare
och satirister. Den fransyska smakens „Pégase“ var
endast en efter ridkonstens reglor fullkomligt dresserad
manége-häst, som piafferade alexandriner och
galopperade oder.
Tegnérs „Frithiofs-Saga“ är vorden verldskunnig,
den har gått öfver oceanen. Den har dock från några
håll blifvit hårdt, med kanske alltför mycken stränghet
tadlad. Jag har redan på tal om Ling yttrat mig
rörande denna stora dikt och gjort dess apologi, om man
så vill, oaktadt jag måste medge att klandret kan från
en viss ståndpunkt ha rätt i något. Förhållandet torde
rätteligen vara, att här, som eljest, saken — har två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
