Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 8. Novell- och Romanskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
detta den eviga snöns land skrifva så skönt och
verkligt rörande, hvad skola då icke detta lands söner
förmå i skrift och dikt?“ Det kunna de nu gerna till
domedag inbilla sig söder om Nilens källor!
Det skall måhända, det skall till och med ganska
visst, synas mången oerhördt dristigt, att någon likväl
vågar uppträda med ett enda inkast mot en
ryktbarhet, så obetingadt erkänd och så stor, att hela verldens
kritiska herr-sällskap kan rymmas i dess kjolsäck, och
jag föreställer mig, att om grefvinnan Ida Hahn-Hahn,
hvilken för åtskilliga år sedan besökte Fredrika Bremer
på dess egendom vid Stockholm och der förälskade
sig till och med i hennes svarta sidenklädning, eller en
viss liten långlockig engelska i grå underkjortel med
röd kant visste att jag här gör en öppen invändning
mot den absoluta makalösheten af något, hvad mamsell
Bremer författat, skulle de skratta sig till döds öfver
denna min naivetet. Imedlertid, jag må stå mitt kast.
Jag har erkänt det myckna förträffliga i Fredrika
Bre-mers ^Teckningar ur hvardagslifvet“, jag erkänner att
det äfven i hennes saker frän den sednare perioden
finnes åtskilligt af betydelse för vår litteratur, men jag
tror icke att hon med dessa sina sednare arbeten gjort
något framsteg i egentligen estetiskt afseende; hon
har gjort ett steg åt sidan. Derför kan hon gerna med
sina tendensromaner ha verkat stora ting i socialt
afseende, i kommunalt, i filantropiskt, i statistiskt, derför
kan hon ha inlagt sig mycken förtjenst om välgörande
inrättningar och om bibelsällskaperna; jag vill blott ha#
sagt, att vid allt detta blir den sköna litteraturen ett
medel i stället för någonting i och för sig, ett medel till
åtskilligt för densamma mer och mindre främmande,
dikten, romanen förlorar sitt sanna väsen och blir endast en
form, om hvars värde, liksom om hvars behörighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
