Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 8. Novell- och Romanskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
passerat cirkeln igenom, en periferi af åtskilliga mil,
att icke tala om alla, säkerligen temligen krumma,
radier derinanför. Icke en i hela cirkeln var, som icke
hade läst romanen med förtjusning, men å andra sidan
icke en, som ej likväl hade slutat den med en viss
gäckad förväntning. Några af romanens hufvudpersoner
hade blifvit i bästa form ihjelslagna, andra hade blifvit
gifta och lyckliga, men en figur, en hederlig gumma,
förtjent af sin samtids odelade sympatier, hade af
författarinnan blifvit på sista sidan tvärt öfvergifven,
sittande inanför en liten lucka i en viss rembrandtsk
belysning och utan vidare försorg öfverlemnad åt guds
lörsyn. Cirkeln hade med djup ledsnad erfarit detta
manquement af både poetisk och jordisk rättfärdighet
och den hade genom budkafla från gård till gård
förenat sig om en underdånig resolution. En oskuldsfull
pastorsadjunkt, cirkelns bibliotekarie, hade nu gjort sig
till organ för nämnda resolution och tillät sig på
cirkelns vägnar wmed djupaste högaktning44 hemställa till
den ärade författarinnan, huruvida hon icke skulle vilja
täckas helt privat och blott „med två ord44, sätta
cirkeln — för all del! — i kännedom om hur „det sedan
gick44 med gumman inanför den lilla luckan, om hon
dog af gikt, om hon kom på fattighuset, om hon till
döddagar bibehöll hörsel och syn, osv. Cirkelns
tacksamhet blefve obeskriflig och pastorsadjunktens störst
af allas, såframt han finge motse benäget svar,
adres-seradt på den och den prestgården via Kalmar, etc. etc.
Detta var brefvets innehåll; det var enligt alla möjliga
kriterier förestafvadt af det uppriktigaste allvar och den
ärligaste småländska godmodighet. Vi kommo alla
öfverens om att en större triumf hade icke af någon
diktare blifvit firad sedan den grekiska målaren, hvars
diktade körsbär blefvo från taflan uthackade af en nar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
