Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 9. Wilh. v. Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
man alltid måste hålla Braun räkning, det att han
skaffat luft i vår vitterhet, då den var nära att qväfvas
af sentimentalitetens disighet och den tillgjorda
kammarbildningens osunda dunster, att han outtröttligt
arbetade på att återinsätta den en tid så föraktade glädjen
i dess anborna värdighet såsom en äkta syster till det
rätta allvaret och, när allt kommer omkring, en något
bättre magt än sorgen, samt sålunda efter bästa
förmåga häfdade sanningen af poesiens gamla provengaliska
benämning: „la gaya sciencia“.
För öfrigt var Braun, med all sin naturliga kallelse
för det glada, ingalunda alltid den, han såg ut att
vara. Jag har redan vidrört det, hurusom i hans dikt
det allvarliga någon gång trädde med bjerthet fram
bredvid den öfvergifna munterheten, i hans lif förekom
detta ännu vida oftare och allvaret antog då stundom,
ja tidtils, karakteren af dysterhet och en leda vid allt.
Sina mest lekande visor diktade han gemenligen under
tider af sjukdom, öfverhufvud taget var han aldrig mera
egentligen humorist, än när han andligen och
lekamligen var lidande och medtagen, och det var i ett
sådant ögonblick han bl. a. tecknade sitt ypperliga
„Konterfej“. I sällskap med rätt förtroliga vänner
kunde han vara öppen, oförbehållsam, full af skämt,
pojkaktighet, yra; eljest var han just i ungkarlsverlden
till mångas stora förundran och gäckade förväntning
snarare sluten, fåordig, — man var färdig att kalla
honom tråkig, — hvaremot han i en krets af unga
bildade fruntimmer, när man först kunde få honom så
långt, oftast hade sina aldra lyckligaste ögonblick af
qvickhet utan cynism, af spelande lynne inom gränsen
af en fullt salongsmessig och väluppfostrad
konversation, af älskvärd frihet och förtrolighet, men förenad
med all möjlig ridderlig „égard£C. En afton bland karlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
